Författaren Elin Wägner var en av dem som tappert stred för att Sveriges kvinnor skulle få rätt att rösta i riksdagsvalet. Hennes rösträttsroman Pennskaftet skapade rabalder och blev en veritabel kioskvältare år 1910. Romanen handlar om en grupp eldsjälar, som ägnar en stor del av sin tid åt att skriva i rösträttsrörelsens egen tidning, förfärdiga […][...]

Hon har en skuld till Elin Wägner, menar Ulrika Knutson i förordet till sin biografi över journalisten, författaren, rösträtts- och fredaktivisten. För sjutton år sedan, i den fantastiska gruppbiografin om kvinnorna kring Kvinnliga medborgarskolan Fogelstad och tidskriften Tidevarvet, Kvinnor på gränsen till genombrott, gillade hon henne inte, och skrev det också. När hon nu ägnar […][...]

Elin Wägner, Ada Nilsson, Klara Johanson, Honorine Hermelin … För mig var det alldeles nyss vagt, om ens det, bekanta och inte så lite dammiga namn. I Ulrika Knutsons förträffliga sällskap kommer ointresset emellertid snabbt på skam. Det är bara att fråga sig varför jag inte känt till alla dessa fantastiska kvinnor för länge sedan? […][...]