När blir ett barn till? Frågan ställs av romanjaget i Tove Folkessons bok Hennes ord (värk I-III) som kom ut förra året. Jaget är havande redan innan en fysisk befruktning har ägt rum. I tanken, i det kroppsliga medvetandet, börjar cellerna dela sig långt tidigare. Kanske blir barnet till redan när två människor träffas. Kanske […][...]

Tove känner tiderna rinna genom sig, banden till de som gick före, de som brukade jorden, såg löven falla från samma träd, vandrade över samma golv. Liksom nedärvt finns det där, det fysiska arbetet, kroppen, stegen, blodet. Ja, blodet, som betyder liv men också död, eller uteblivet liv. Medan mormor tynar bort på gården, ramlar […][...]

Eva Zackrisson har lämnat Kalmar för Stockholm och arkitektstudier. Hon har svårt att finna sig till rätta bland svarta polotröjor och de allt för konstifierade angreppssätten på modellbyggandet i skolan. Vi möter henne, i inledningen av romanen, på skolans toalettgolv där hon har fått ett sammanbrott efter en modellbedömning. Hon väljer att hoppa av skolan. […][...]

I Babels tevesoffa sitter författare efter författare och lägger ut texten om sitt skrivande. Jag läser intervjuer med Jonas Hassen Khemiri i fem tidningar innan jag läser hans nya bok. Författare kan idag tjäna stora pengar på att kuska land och rike runt (och de som är översatta rör sig förstås utanför gränserna också) och […][...]

Tonårstjejerna i Kalmars jägarinnor är oskiljaktiga och ohejdbara, som Thelma och Louise. Full fart genom tonåren, full fart genom villaområdet och småstaden, utan tvekan eller tvivel. Jantelagen lyser på ett befriande sätt med sin frånvaro i Tove Folkessons debutroman, där Jossan, Linden, Sudden och Devvan regerar enligt devisen ”Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga.” […][...]