Det här är jättesvårt. Jag gillar inte lyrik. Det saknas handling, mening, substans på något sätt. Jag har inte tålamodet att sitta och fundera över en text och försöka förstå det djupa i tre rader med bokstäver som ordnats i någon slags systematik. Vanligtvis. Men det är bra och spännande med nya saker. Extra spännande […][...]

Denna diktsamling börjar lovande, trots att jag tycker dikter på papper är ganska döda företeelser just nu. Samtidigt menar jag att man inte kan döma ut någonting som dött, inte ens i vår mediala dömartid. Allting är och det får vara, inget är illegalt. Det jag dock kan känna är att det finns saker som […][...]

Aase Bergs tredje diktsamling heter Forsla fett och är bunden i ett format som bara mäter 15×11 cm. Litet och praktiskt för den som vill bära med sig en diktbok på tunnelbanan, jobbet eller cafébesöket. Kanske som brukspoesi? Men, nej! Det är lika bra att säga det med en gång: Det här är en sådan […][...]

Jag och några vänner satt i september 2000 i baren på Göteborgs bokmässa. Till bordet bredvid oss kommer en rollstolsbunden, vithårig man i sällskap med två kvinnor. De beställer någonting att dricka, kvinnorna samtalar med varandra, mannen säger ingenting men ser ut att njuta av sin öl. Han sitter i sin rullstol som vore den […][...]

Jag kan inte längre minnas när jag läste min första dikt av Werner Aspenström. Troligtvis var jag alldeles för liten för att förstå vad den handlade om. Aspenström är, tillsammans med Dan Andersson, en av de litterära giganter jag växt upp med, under påverkan från min morfar. Att Aspenström föddes och växte upp två kilometer […][...]