Att försöka påverka mäns beteende genom att förvägra dem sex, det är ett litterärt tema med antika anor. I Aristofanes komedi Lysistrate lyckades kvinnorna i Aten och Sparta få männen att sluta fred genom sin ”kärleksstrejk”. I Åsa Hellbergs ungdomsroman Sexstrejken är det tjejerna på en gymnasieskola som utlyser en sexstrejk, men det är inget […][...]

När jag öppnar boken skådar jag en karta. En karta över en sagolik ö. Oändlighetens hav, Tunga axlars berg, Rusande floden och Förstenade skogen är bara några av platserna runt om och på Tusen stjärnors ö. En ö som ligger belägen under tusen stjärnor. Du kanske tror att alla barn älskar att fylla år och […][...]

Det är svårt att inte bli fascinerad av Alexander Janssons illustrationer i Tassemarker. Jag visar boken, med text av Ebba Berg, för min fem månaders dotter. Hon dyker genast in i de färgrika, suggestiva boksidorna och försöker bläddra för att se mer. Jag läser upp en mening: Hur letar jag efter nån som inte vill […][...]

Tolvåriga Vanessa tror inte på spöken, men behöver material till sin YouTube-kanal. Vad göra? Jo, bege sig till Borgvattnets prästgård med kamera i högsta hugg såklart. (För er som eventuellt inte visste, Borgvattnets prästgård finns alltså på riktigt och marknadsförs med slogan ”Sveriges mest kända spökhus”.) Väl på plats visar det sig ju såklart att […][...]

I Beijers senaste roman, Mellan oss, är stilen densamma som i de tidigare två, lika exakt och med samma flyt, men omgivningarna är nya. Nu befinner vi oss på högstadiet, där Minna försöker gå vidare från mellanstadiets både vänner och status. Början på högstadielivet beskrivs i detalj: hårspännen, discon, glittriga pennor och ansträngningen att passa […][...]

För det mesta känner vi igen hus. Väggar, tak, fönster och dörrar. Men en del hus är annorlunda. Lilla Kerstin upptäcker en talande mus i huset som väntar på att hon och familjen ska flytta in. Musen med tröja och mössa visar på lönndörren, som är porten till en ny värld. I De Vita Björnarnas […][...]

Det är en dröm eller en mardröm eller kanske flera. Det är en saga där det lyckliga slutet inte är något lyckligt slut men kanske en början. Det är skönlitteratur men egentligen är det en självbiografi. Jag önskar att jag kunde berätta allt om fabriken. Det kan jag inte längre. Snart minns jag inte längre […][...]

Naima Chahbouns andra diktsamling kom ut tidigare i år, åtta år efter den Katapultprisbelönade debuten Okunskapens arkeologi. Den nya boken består av sex olika avsnitt tydligt avdelade med var sin rubrik: ”det var en gång”, ”äpplen och päron”, ”ut ur historien”, ”tal”, ”problem” och ”spegel, spegel”. Vart och ett av dessa avsnitt skapar sin egen, konsekventa form […][...]

Två bröder jagar på savannen. Lillebror berättar om hur de är ”lajon”, smyger knäpptyst för att fånga mammagasellen och pappagnun. En dag orkar inte storebror leka. Han får åka till doktorn – hur kan pappa inte förstå att lajon hör hemma hos veterinären? – men medicinen hjälper inte och lajonet hamnar bakom galler i en […][...]

Det gör ingenting alls att jag läser den andra boken utan att ha läst den första. Så här är det ju också i det vanliga livet. Att plötsligt befinna sig inkastad i ett sammanhang utan att veta ett dugg om vad som skett dessförinnan torde nog ingå i det som kallas levnadskonst. Frustrerande ibland, javisst. […][...]