Flödesskrivning är en vanlig skrivövning för dem av oss som kör fast ibland. För en del fungerar det utmärkt, men för andra är övningen snarast provocerande – att bara föra pennan till pappret, hur kan det vara lösningen på skrivkramp? I Anneli Jordahls Orm med två huvuden blir en slags flödesskrivna dagboksanteckningar ett sätt att […][...]

Man vill brista ut i ett jubel, allt är förändrat, målet är nått och det borde vara fantastiskt men att ge ut en bok blir inte alltid som man tänkt sig. Här handlar det om författaren som antihjälte, som totalt antiglamourös sidoperson. En ung kvinna, eller inte så väldigt ung längre, men fortfarande med ena […][...]

2017 bjöds Karl Ove Knausgård in av Yale University till föreläsningsserien Why I Write. Året efter publicerades Knausgårds tal i bokform på norska och sedan i höstas finns boken utgiven av Norstedts i svensk översättning av Staffan Söderblom. Det är en liten, nätt bok med ett grått omslag med en suddig fågel. Jag gissar att […][...]

Jag vet faktiskt inte hur jag ska läsa den här boken. Andra recensenter tycks vara lyriska (jag läser bara rubriker och ögnar ingresser, eftersom jag inte vill låta mig påverkas alltför mycket) men själv känner jag mest förvirring. […] en roman som är en skoningslös undersökning av vad det är att vara moder och kvinna, […][...]

Är det autobiografiskt om delar inte är sanna? Är det fiktion om delar av det är sant? Det inleder Lynda Barry den här boken med att fråga sig. Läsaren får inget svar utan boken går raskt vidare till att beskriva ett tillfälle på biblioteket då serietecknaren / huvudpersonen läser om en ritövning som heter ett […][...]

Det finns barndomar och barndomar. I litteraturen finns de överallt. Klassiska teman är frånvarande fäder och onda mödrar. Eller onda fäder och medberoende mödrar. Det speciella med Leonora Christina Skovs autofiktiva roman Den som lever stilla är att föräldrarna verkar ha ingått en pakt. Enad front. Två vuxna mot ett barn som är beroende av […][...]

Jag har sett fram emot Björnkvinnan sedan i våras men när jag börjar läsa är det nästan så att jag räds den. Jag vill inte att den ska ta slut – både för att jag vill stanna i det Karolina Ramqvist skriver och för att jag inte vill läsa det som på något sätt måste […][...]

Neil Gaiman är den prisbelönade författaren som är känd för romaner som Anansi Boys och Neverwhere, serieböcker som Sandman-serien och 1602 och filmer som Coraline och Beowulf, för att bara nämna några av alla de alster han står bakom. 2012 bjöds han in till examensceremonin vid Philadelphias University of the Arts för att hålla ett tal som sedermera blivit känt som The Make […][...]

Efter en del eftertanke beslutar jag att det är bäst att vara ärlig från början angående innehållet i denna text. Den är, ämnet till trots, reklam. Reklam om god litteratur. Reklam i essäform. Och med det sagt kastar jag mig in i texten: ”Om böcker och deras användningar” heter en essä av Frans G Bengtsson […][...]

Det finns en scen i Kristin Lavransdotter när Simon Andresson står på svalen och ser ut över den granna våreftermiddagen och hur hans gård Formo där i Gudbrandsdalen visar sig från sin vackraste sida. Kristin kommer ut och ställer sig bredvid honom. Det blir ett särskilt solljus i dalen och han fylls av en stor […][...]