Jag är en person som inte frivilligt tittar på skräckfilmer eller läser alltför läskiga böcker. Jag gillar inte att vara rädd, jag gillar inte att bli äcklad, och om syftet med en film eller en bok är att sätta skräck i mig så hoppar jag hellre över den. Därför förvånade jag mig själv lite med […][...]

Kristen Roupenians noveller i debutsamlingen Kattmänniska och andra berättelser är inte läskiga på grund av omänskliga monster eller övernaturliga spöken. Där finns inga obehagliga utomjordiska världar med någon mystisk övermakt eller människohotande magi och inte heller några eldsprutande odjur, svårgreppbara aliens eller vidriga epidemier som tar över världen. Nej, i de här novellerna växer ondskan […][...]

Mo Hayders böcker Fågelmannen och Behandlingen, som här recenseras tillsammans eftersom de följer tätt inpå varandra, är vidriga. Riktigt, riktigt vidriga. Och precis när man tänker att nu, nu har författaren i alla fall nått botten -ja, då lyckas hon sjunka ytterligare lite djupare. Någonstans läste jag att även extrema skräckfilmer undviker att visa våld […][...]

Rädslans makt är stor, menar människokännare inom olika arbetsfält. Den ser oerhört olika ut från person till person. En del tycker att spindlar är hemska. Någon tycker att tomten är obehaglig – särskilt när hen bär en heltäckande och livlös mask för ansiktet. Steget är inte långt till skräck som också utgör en egen genre […][...]

I cirkus halva mitt liv läste jag ALLT av Stephen King, men för ett par år sedan blev det en paus. Jag älskade visserligen 11.22.63, men Doktor Sömn kändes som en coverversion, och när han sedan slog sig på att börja skriva deckare med början i Mr Mercedes kändes det som att vi behövde tid […][...]

Crowdfunding som metod för att finansiera och realisera bokprojekt blir allt vanligare. Förlag som Fria ligan och Apart har på detta sätt kunnat släppa fina utgåvor med hjälp av peppade fans bidrag. Ofta har en kärleksfull nördighet säkerligen spelat en viktig roll. Fria ligan har till exempel kunnat ge ut en volym med Drakar och […][...]

Sigunsdotter kastar upp bitarna av berättelsen i luften och låter dem singla ner och lägga sig på plats för läsaren bit för bit. Som en mystisk saga börjar den 1810 när pigan Anna får en uppenbarelse av Bäckahästen. Detta väsen säger åt henna att göra något, vi som läsare får inte veta vad. I nästa […][...]

Rakel kommer till medvetande sönderriven och nerblodad i en park sent en kväll. Bredvid sig har hon en död lärare. Hon tror inte att det var hon som dödade honom, men minns inte. Hur kan hon veta säkert? Och varför läker hennes skador så märkligt snabbt? Kan det ligga någon sanning i ryktena om någon […][...]

Tillhör ni den skara som under tråkiga stunder följer vad mönster de närvarande väggarna har att erbjuda? Det kan vara tapeter, men tapeter är med sina repetitiva mönster rätt enahanda att betrakta. Intressantare blir det när det uppstått sprickor i antingen i tapet eller väggens färg som slingrar sig i olika riktningar. Ni följer dem […][...]

Redan i de första kapitlen infinner den där dova obehagskänslan sig. De metalliskt blå blommorna som dyker upp överallt är olycksbådande, de tränger sig upp igenom trottoarer, tar över hela landskap, slår ut skördar, och sprider sig med en hastighet som borde vara omöjlig. Varifrån kommer de, och vad är de egentligen? Lisen är forskare […][...]