Klockan är 15:30 och jag befinner mig på Vasaplan i Umeå, lokaltrafikens knytpunkt i centrala stan. Jag slås av att Vasaplan ser annorlunda ut, lika fast annorlunda. Skolorna har stängt för dagen och många medlemmar av stans bussburna ungdom rör sig i området. Jag inser då vad som är annorlunda, jag har läst Tänk om […][...]

Satsen om oändligt många apor fastslår att om en apa får sitta med en skrivmaskin under en oändlig tidsperiod så kommer apan till slut skriva av alla böcker i det franska Nationalbiblioteket. Utan att ta närmare ställning till sannolikhetsaspekten av teorin, kan jag konstatera att jag varken har tid att vänta på att apan skall […][...]

Advokaten Guido Guerrieri befinner sig mitt i livet när han plötsligt blir singel och slungas in i en livskris. Det är precis efter det som boken tar sin början, när Guirrieri får besök av en ung egyptisk kvinna. Kvinnan har sökt upp Guerrieri för att be honom representera hennes vän, Abdou Thiam, som anklagas för […][...]

Pojken Peter Duchene bor hos den gamla sjuka soldaten Vilna Lutz. Peter fostras av den förvirrade gamle mannen till att bli en god soldat, och äter så gammalt bröd och så små fiskar som möjligt – ty det är så man härdas. En dag när Peter är på marknaden för att köpa bröd ser han […][...]

Karolina Ramqvist får i år Tidningen Vi:s litteraturpris för sin roman Flickvännen. Motiveringen lyder: ”Med mördande precision och våldsamt undertryck låter Karolina Ramqvist det moderna samlivets hotfullhet speglas i villakökens iskallt rostfria ytor”. Vinstpengarna ger Karolina Ramqvist, enligt henne själv, möjlighet att ta ledigt från jobbet som chefredaktör för tidningen Arena för att skriva på […][...]

Det känns tryggt att läsa en Nobelpristagare, det är garanterad kvalitet som väntar. Språket utsökt, väl avvägt, meningar laddade med betydelse, fantasifulla och knivskarpa beskrivningar. Där finns kunskap, erfarenhet, medkänsla och inlevelse, psykologin träffsäker. Och en familjehistoria, där även de vardagliga detaljerna, och bipersonerna betyder något, allas liv värda att minnas, att beskriva. I slutet […][...]

Den berömde författaren John Coetzee är död. I hans fotspår reser författarkollegan mr. Vincent som ska skriva en biografi om honom. Sommartid är en slags redovisning av hans arbetsprocess, en inblick i Coetzees kvarlämnade anteckningar och de oredigerade intervjuer han gjort med kvinnorna (och en man) som stod Coetzee nära. Eller inte ens nödvändigtvis nära. […][...]

Efter debutromanen Landar landar andra delen i vad Fredricson kallar Tröstens trilogi. Återigen samsas och slåss det smäckra, drömska språket med en matematisk strikt logik. Och ännu en gång är frågan, vem är berättaren? Vad är en författare? Vad är en människa? Kanske är Diktafon en överbegåvad roman, svår att lyssna till. Kanske är det […][...]

Vad gör man när man alltid haft högsta betyg i engelska och så plötsligt fattar man inte ett ord? Vad gör man när hela ens uppfostran varit en förberedelse inför äktenskapet, det rena äktenskapet, ingått mellan oskulder, och så plötsligt är den förbjudna åtrån där och rätt vad det är även graviditeten? Vad gör man […][...]

Slutspelat, Lena Anderssons fjärde roman, har fått ganska blandat kritik. Antingen når den inte riktigt fram, eller så är den övertydlig, eller också är den hennes bästa hittills. Originell är den sannerligen, och det får väl sägas vara Lena Anderssons signum. Originell på gränsen till fascinerande konstig. Inte på något sätt svårläst eller abstrakt – […][...]