Två kusiner, nästan systrar. Uppvuxna sida vid sida, fast med ganska olika förutsättningar, och resultat. Så plötsligt är den ena borta. Jag jobbade extra i bokhandeln den dagen jag fick beskedet. Allt jag behövde höra var hennes namn, ”Laura …”, och jag visste, jag bara visste när jag kände hugget i hjärtat och den klösande […][...]

Alaska är tjejen vars hippieföräldrar låtit henne välja sitt eget namn. Tjejen som, fyra år gammal, pekar på jordgloben, på Alaska, för att hon redan då är ute efter något som är stort och långt bort. Alaska är livlig och nyckfull, inte alltid så lätt att ha att göra med, och … alldeles, alldeles underbar. […][...]

På sätt och vis är Utan titel en av de smartaste titlarna jag träffat på. Jag gillar dem korta, men tyckte först att just denna var trist. Och lite tråkig. Fast det var innan jag började läsa och förstod att det var just det som var grejen. Att haja till vid något som först verkar […][...]

Det är den 12:e februari, fredagen före Alla hjärtans dag, och ”Amor-dagen” på Samantha Kingstons skola. En bra dag för Sam och hennes kompisar – precis som de flesta andra dagar – där de kan klä sig utstuderat sexigt och koordinerat och inkassera flest rosor som ett bevis på vad alla ändå vet alla dagar: […][...]

London, 2015. Klimatförändringarna har på allvar drabbat Europa, med extrem hetta och kyla om vartannat, fruktansvärda stormar, översvämningar och torka. Storbritannien har som första land i världen bestämd sig för att införa koldioxidransonering för privatpersoner och i Mitt klimatkatastrofala liv, eller Carbon Diaries 2015 (båda titlarna finns med på omslaget), får vi följa Laura Brown […][...]

Hästböcker riktar sig oftast till målgruppen tjejer 8-10 år, därför blir jag glad när jag får Men ta tag i tyglarna då! i min hand. Det är en hästgrupp som riktar sig till lite äldre hästintresserade tjejer, och sådana finns det gott om! Helena går i högstadiet och är en av de riktigt duktiga tjejerna […][...]

Det är inte lätt att vara Klara i elfte delen i serien om Klara, Klaras val. Och inte ens hennes finaste, busiga ponny Star med de snälla ögonen och den yvigaste pannluggen kan trösta henne. Först har hennes pappa fortfarande inte tid med henne, han är utbränd och hemma från sjukhuset efter en kollaps, men […][...]

Pocketutgåvan av David Levithans debutroman Ibland bara måste man (vilket alltså inte är den jag läst här) är försedd med Pocketförlagets lilla märkning ”IRL” – ”Utvald läsning för dig som älskar upplevelser, utmaningar och starka känslor – in real life”. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det där. Först läser jag det som […][...]

Sam och Eva är barndomsvänner. De har gift sig för längesen och alla i klassen tror att de är ihop. Sam skulle gärna vilja det. Hans stabila uppväxt med föräldrar som aldrig säger att de älskar varandra, skiljer sig mycket från Evas stormiga hemförhållanden där såväl kärlek som hat fått stort utrymme innanför husets väggar. […][...]

Ingenting händer här. Det är tolv kilometer till färjan. Och så är det en bensinstation innan. En bit efter bensinstationen ligger biblioteket. En bensinstation där jag känner en som jobbar, och som jag måste passera för att komma till biblioteket. Jag har bestämt mig för att gå till biblioteket, så jag har ändå en liten […][...]