Mannen utan ryggrad är Peo Bengtssons debutroman om…ja, en man utan ryggrad, som det lite kryptiskt heter på bokens baksida. Det är också, enligt baksidan, en roman om olika kärlekar. Om kärleken till en kvinna. Och kärleken till musiken. I fokus är det 20-nånting unga berättarjagets komplicerade relation med den tretton år äldre Katarina. Jaget, […][...]

Stig Larsson har levererat en ny roman. Senast hände det 1989. Då lovade han att aldrig mer skriva en till roman, eftersom han upplevde att han inte kunde förnya sig i den utsträckning som skulle krävas för att skriva något som levde upp till hans högt ställda krav. Stig Larsson har alltid varit en omutlig […][...]

Agneta Sjödins femte roman har titeln En kvinnas hjärta och den utspelar sig i Stockholm och i New York. Hon har själv i en intervju medgivit att Maria, huvudpersonen i boken, är mycket lik henne själv. Marias upplevelser och erfarenheter ligger väldigt nära Sjödins egna, även om hon menar att kvinnan i boken är starkare […][...]

Barndomsvännerna Adéle och Frédéric tillhör inte precis de mest populära i skolan. Adéle är helt ointresserad av kläder och att sminka sig, till skillnad från alla de andra tjejerna i klassen, och Frédéric sitter hellre med näsan i en bok än deltar i bollsporter. De har varit vänner ända sedan de var små och Adéle […][...]

Jacob Portman tror att han lever ett helt vanligt liv. Han vantrivs på jobbet på apotekskedjan som hans mammas familj äger. Han vantrivs i skolan. Den enda han egentligen tycker om är sin farfar. Så blir farfar Portman konstigare och konstigare. Han har hemmet fullt av vapen. Helt paranoid. En dag ringer han till Jacob. […][...]

På 80-talet flyttar en iransk familj till Sverige. De har kämpat för frihet i sitt hemland, men tvingats flytta. Pappan i familjen kämpar redan från början för att komma in i det svenska samhället. Han lär sig svenska och anammar traditioner som julen, men stöter gång på gång på motstånd mot att accepteras i samhället. […][...]

Emmy Abrahamson hör till de ungdomsboksförfattare som låter sina karaktärer ladda texten med humor. Humorn blir ett verktyg, ett sätt att göra litteraturen mer intressant. Andra som jobbar på liknande sätt är till exempel Jenny Jägerfeld och dagensboks egen Lina Arvidsson – två författare som bygger in det humoristiska i ton och röst. Skratt i […][...]

Det försvinner barn från Exmoorheden. Ur bilar försvinner de. Och ur skolbussar. Under korta ögonblick då föräldrarna inte har dem under uppsikt försvinner de, och det enda som finns kvar där barnen en gång varit är post it-lappar med små meddelanden. Du älskar henne inte, Ni älskar honom inte och Ni älskar dem inte. Fyra […][...]

Hur mår den samtida svenska skräcklitteraturen? Det är en angelägen fråga och ett bra sätt att svara på den är att läsa novellsamlingen De odöda, som enligt baksidestexten, samlar ihop några av våra mest framstående spänningsförfattare. Så när jag sätter mig ner med den blir syftet mer att använda texterna som någon form av litterär […][...]

Det dröjer länge innan jag börjar tycka om Karolina Ramqvists senaste roman Alltings början. Jag antecknar sidan 190 och 280 men sen går det i en rasande fart, 293, 306, 331, 332, 362, 366. Så sent som igår sa jag till en kollega att jag tyvärr inte var så förtjust, att det var en klassiskt […][...]