Det är en märklig stämning på Alex skola. En stämning som hon inte känt av tidigare. Nu är det hösttermin och hon går i åttan och vad som helst skulle kunna hända. Jag minns själv den känslan i den åldern. Utsattheten. Rätten vissa ”klasskamrater” tog sig. Vad vi tjejer förväntades ställa upp på. Det som […][...]

Jag varnar er redan från början. Detta är en mycket personlig recension, närmare att likna vid en krönika utan fyndiga formuleringar. I november 2015 var det 36726 människor som ansökte om asyl i Sverige (enligt Migrationsverkets statistik), och ingen kan ha undgått att det är en fråga som orsakat politiska stridigheter. Motsvarande siffra på asylsökande […][...]

Vid Guldkusten, i nuvarande Ghana, ligger en fästning, numera känd som Cape Coast Castle, som genom kolonialhistorien tillhört såväl svenskar och danskar som holländare och engelsmän. I byggnadens fängelsehålor förvarades slavar i väntan på transport ut genom ”dörren utan återvändo”, ombord på slavskepp över Atlanten. Här möts – nästan – två av huvudpersonerna i Yaa […][...]

Någonstans i Sverige, någon gång i mitten av 1300-talet. Digerdöden tar allt. En namnlös kvinna blir ensam kvar utan något att leva för, och med ingen som ens kan gräva ner henne begraver hon sig själv på det andra sättet: klipper håret av sig, drar på sig byxor, och beger sig ut i Europa som […][...]

Att skriva om Magnus Florins roman Förföljarna får mig att känna mig som en förrädare, som om jag bryter ett outtalat löfte, en överenskommelse. En bok som saknar såväl baksidestext som fliktexter borde helst läsas utan förkunskaper och förväntningar, borde mötas förbehållslöst med öppna sinnen. Så som jag läste den. Det är midsommar och börjar […][...]

”Bastiljen i bukten”, San Quentin-fängelset, är Kaliforniens äldsta och kanske mest beryktade fängelse. Edward Bunker blev, när han placerades där som 17-åring 1951, fängelsets yngsta intern någonsin. Han hade redan då en lång och strulig historia: alkoholiserade föräldrar, fosterhem, ungdomsfängelser, militärskola, rymningar och brott. Vistelsen på San Quentin blev på inget sätt slutet på denna […][...]

”De von sydowska morden” var en av förra seklets mest omskrivna och omtalade mordhistorier. Bara i en familj var tystnaden kompakt, i det som blev kvar av familjen von Sydow, dit såväl offer som gärningsman hörde. Helena Henschen växte upp med denna tystnad. Hon ärvde den, men bestämde sig så småningom för att ta reda […][...]

Steve Ericksons böcker liknar inga andra. Det räcker med att försöka återberätta upptakten i Ericssons tionde roman Shadowbahn för att ni ska förstå vad jag menar. En dag återuppstår de raserade tvillingtornen från 9/11 ute i öknen. På nittiotredje våningen i det ena tornet vaknar Jesse Presley. I vår verklighet var han Elvis dödfödda tvilling […][...]

Nu för tiden verkar det vara legio att svenska deckare inleds med en flummig scen där vi landar i offrets eller mördarens huvud när något tongivande händer. För mig har det oftast känts malplacé. Jag blir inkastad i historien på fel ställe och tappar ofta sugen. För därefter börjar boken och historien byggs upp. Därför […][...]

De fungerar lite som tv-serien Skam, Katarina von Bredows senaste ungdomsromaner – håller sig i samma klass eller kompisgäng, men byter huvudperson och perspektiv. Möjligen har de faktiskt alltid gjort det, för så långt tillbaka jag kan minnas tycks de utspela sig i samma stad, där Kafé Miranda utgör ett av ungdomarnas vattenhål. Tappa greppet […][...]