Om man som jag för andra gången möter överintendent Andy Dalziel så är det med en trygghet i det faktum att han är sig lik. En elefant modell större i en porslinsbutik modell mindre. Även om han i denna bok tar (eller får) ett något mindre utrymme än han brukar. Uppmärksamheten är i Godmorgon midnatt […][...]