Jag undrar vem som tyckte att den politiskt laddade titeln The Dispossessed bäst skulle översättas till svenska som Shevek – en berättelse om två världar? Förmodligen någon som ansåg att genrelitteratur som science fiction och fantasy är något småpyssligt, underhållande och harmlöst verklighetsfrämmande. I Shevek visar Ursula LeGuin i alla fall att så knappast behöver […][...]

Jag gillar Neil Strauss och har läst flera av hans böcker. Han har en fantastisk förmåga att få allehanda världstjärnor att öppna upp och berätta om sina innersta demoner och tankar. Ofta på ett mycket underhållande sätt och ibland även smått motbjudande. Jag ryser fortfarande av en del av det som berättas i Marylin Mansons […][...]

I valet i höstas angav väljare till både höger och vänster skolan som en av de viktigaste och mest avgörande frågorna. Skolan tycks ständigt på dagordningen. Det är dokusåpor och internationella mätningar och ständiga, åtminstone mediala, kriser. Betygssystemet görs om, gymnasieskolan görs om, lärarutbildningen görs om och det är svårt att inte hitta någon som […][...]

När jag gick i åttan brukade jag önska att jag befann mig på sjuttiotalet istället. Jag tittade i min mammas gamla fotoalbum med de gulblekta bilderna, där mamma och pappa var ungdomar som festade med utsvängda byxor, cigaretter inomhus och stora fula glasögon. Jag såg på Forrest Gump och senare även Tillsammans, och föreställde mig […][...]

I centrum står den konservative men filosofiskt fraserande Richard Elster, som tidigare varit verksam vid Pentagon med planeringen av kriget i Irak. Nuförtiden lever han dock långt från all action. I ett hus i Arizonas öken har han tid och luft att tänka. Och det är mycket han tänker på. Utläggningarna är fantasifulla, underhållande i […][...]

Bästa Sverige heter Sven Wernströms nya bok, med underrubriken ”Vad vi alla bör veta för att återerövra den svenska välfärden – bland annat”. Och det är kanske det där ”bland annat” man bör ta fast på. Lite avigt känns det nämligen när Wernström, som i Bästa Sverige totat ihop en bok bestående av recensioner, inleder […][...]

25 år efter sin död tycks Olof Palme fortfarande ha förmågan att ta fram det bästa – och det sämsta – i människor. I Lasermannen – en berättelse om Sverige berör Gellert Tamas hur högerextrema kretsar inom polisen firade när Palme mördades. Det är bland de otäckaste bilder jag vet. Hur överväldigande måste inte hatet […][...]

Det låter ju som en konspirationsteori. Bokslut Reinfeldt är upplagd lite som en kurs i hur man bäst konspirerar mot välfärdssamhället, hur man, samtidigt som man säger sig värna om välfärden, snabbt och effektivt undergräver den. Hur man stylar om från riksdagsledamot och författare till Det sovande folket, där välfärdsstaten beskrivs som en sjukdom som […][...]

I helgen håller socialdemokraterna sin extrakongress för att välja en ny partiledare som av allt att döma redan är vald. Det kan mycket väl bli ett fullkomligt menlöst spektakel. Det skulle kunna bli vändpunkten där oppositionen formerar sig och förnyar sig eller hittar tillbaka till sig själva. Eller med andra ord: är det en Branting-mustasch […][...]

Svarta böcker tycks vara en seg trend. Först kom Kommunismens svarta bok, så Mediernas svarta bok, Kolonialismens svarta bok, Storföretagens svarta bok, Integrationens svarta bok, Kvinnornas svarta bok (fast jag tror inte att den handlar om kvinnors brott mot mänskligheten), Judehatets svarta bok och nu alltså Högerns svarta bok. Om nu den första var eller […][...]