Iris Wolff (född 1977) är sedan debuten 2012 en lysande stjärna på den tyska litteraturhimlen. Med romanen Die Unschärfe der Welt var hon nominerad till det renommerade priset Deutscher Buchpreis 2020. I romanen Lichtungen berättar Iris Wolff Kato och Levs historia, eller kanske snarare historier eftersom de är två skilda personer om än sammanlänkade av en djup […][...]

Den tyska författaren Katrin Seddig är tyvärr inte översatt till svenska och att inget svenskt förlag upptäckt henne, är synd och skam. Förutom att hon är en mästerlig stilist, så har hennes berättelser ett sällsynt driv och det är få som kan skriva så autentiska dialoger som hon. I Katrin Seddigs sjätte roman, Nadine från […][...]

För ett par veckor sedan fick jag och min bloggkollega Emma en förfrågan om vilka som är höstens litterära snackisar i Tyskland. Eftersom båda vi som tillsammans driver bloggen Punktslut bor i Hamburg så borde vi i rimlighetens namn ha koll på den tyska utgivningen, tyckte frågeställaren. Men vet ni, den tyska bokmarknaden är enorm […][...]

Den 13 juni 1794 skrev den 34-årige Friedrich Schiller, som var anställd som professor i historia i den tyska universitetsstaden Jena, sitt allra första brev till den 44-årige Johann Wolfgang von Goethe, med den inledande frasen: Hochwohlgeborner Herr, Hochzuverehrender Herr Geheimer Rath! Brevet han skrev skulle inte färdas så långt från Jena, bara knappt två […][...]

”En kreatursvagnsblues, en kilometersång av tid som satts i rörelse.” Det är ett intressant ordval Müller låter sin huvudperson göra för att beskriva den långa resan i godsvagn i slutet av andra världskriget, inpackade som sillar, den långa kalla hungriga vägen till lägret i öst. Bluesen uppstod ju ur en kultur där man med flit […][...]

En neslått revolusjon, når det er ikke lenger mulig å kunne tro å håpe, tapte muligheter, Ungarn 1956, det er bakgrunnen til Zsuzsa Bánks første roman. Det finnes ikke dramatiske elementer i romanen, utgangspunktet er dramatisk nok, en mor forlater sine to unge barn og flykter til vesten. Moren, Katalin, vier ikke familien inn i […][...]

I alla tider har människan haft en önskan att omforma naturen. Tidvis, det må erkännas, har man låtit naturen efterlikna sig själv. Men så fort möjligheten och tiden funnits så har man varit där och petat. Om man vandrar omkring i en vanlig park i t.ex. London eller Kalmar blir det uppenbart att det finns […][...]