Jag har aldrig gillat Mötley Crüe nåt speciellt. Hela hårbandsgrejen gick mig förbi med undantag för Guns ‘n’ Roses då förstås. Visst har Mötley någon låt som är okej men jag har aldrig ens funderat på att köpa en skiva med Mötley. Tills jag läste The Dirt. The Dirt är skriven av bandet tillsammans med […][...]

I november 1984 fyllde jag tolv år. Det var då min karriär som nördigt musikfan tog sin början när jag fick soundtracket till Ghostbusters i födelsedagspresent. Sju månader tidigare spreds nyheten om Marvin Pentz Gay, Jr:s död över världen. Men då hade jag ingen aning om vem han var. Och det skulle komma att dröja […][...]

Cash: The autobiography tar vid där Man in Black från 1975 slutade. ”Man in black” är också titeln på en av Cash hits. Han kallas omväxlande för ”Man in black” (han har burit helsvart så gott som alltid i alla fall sedan 50- talet. Varför? Lyssna på låten så får ni veta.) och ”God’s superstar”. […][...]

Sällan har jag varit så glad över att ha rätt som när jag fick reda på att Bear arbetade med en uppföljare till Darwins Radio. En uppföljare till en av de få böcker jag hela tiden återkommer till i tanken och som bara växer ju mer man tänker på den. Darwin’s Children utspelar sig tio […][...]

The Courage Consort, kanske Storbritanniens sjunde kändaste a capella vokalensemble, har fått möjligheten att bo på ett slott i Belgien i två veckor för att där repetera det stycke de ålagts att framföra härnäst, det oerhört komplicerade Partitum Mutante av den italienske kompositören Pino Fugazza. Väl där ställs de inför ett antal frågor. Går det […][...]

Dagens kapitalistiska världsekonomi lider under en rad kriser på olika håll i världen. Argentina är för närvarande ett exempel, men det är inte länge sedan flera länder i Sydostasien var djupt inne i finansiella kriser. De här kriserna är bara symtom på ett större systemfel. De stora transnationella företagen får allt mer makt, på bekostnad […][...]

Joseph Conrad var en av dem, och skrev om mörkrets hjärta, i svartaste Afrika. Men han var långt ifrån den enda. Många var de europeiska författare som gärna skrev om den främmande – och för många även skrämmande – kontinenten som de vita kolonialherrarna intog. Somliga av dem hade mer på fötterna än andra – […][...]

För ungefär ett år sedan fick jag höra talas om en bok med namnet Den hemliga historien, författad av Donna Tartt. Jag skaffade fram boken, läste den, slukade den; jag blev såld. Vilken tur, i alla fall för mig, att hon vid samma tidpunkt gav ut sin andra bok efter nära tio års tystnad. Donna […][...]

The Praxis, del ett i serien Dread Empires Fall, är min första bekantskap med Walter Jon Williams och det är en trevlig sådan. I över 10 000 år har mänskligheten levt som undersåtar till Shaa tillsammans med ett antal andra erövrade raser och Praxis är den övergripande lag som styr allt i samhället. När Shaa […][...]

I en rättvis värld hade Karel Capek varit allmängods idag, han hade fått sitt Nobel-pris i litteratur och fått det anseende och det erkännande han förtjänar. Capeks inflytande på litterära och cinematografiska dystopier går inte att överskatta. Utan R.U.R. hade Fritz Lang aldrig gjort Metropolis och Aldous Huxley aldrig kunnat skriva Brave New World för […][...]