Att denna bok är så pass intressant, som den är, är intressant. En brevväxling mellan mastodontförfattaren, fadren och en liten flicka, dottern. De tillsynes ingentingen till brev berättar en historia om en person, nämligen Strindberg, närmare bestämt den äldre Strindberg fram till sin död. Dottern Anne-Marie får vi inte någon större bild av, hon är […][...]

Det tycks råda ett skriande behov på böcker med tips och idéer avsedda för dom som av skrivarmarknaden anser sig kallad. Böcker som klassificerar litteratur, skiljer bra från dåligt, pekar på universella drag i berömda verk osv. Förr i tiden var dessa böcker kanske mer ett resultat av en analytisk författare eller nyfiken litteraturforskare, drivna […][...]

Förväntningarna var stora när jag började läsa Skalderna i gamla stan mycket för att första intrycket var så överväldigande. Vilken praktfull bok tyckte jag. Den var så väl utformad med härliga bilder och ett format som var väl funnet och temat; att gå igenom visdiktarna de viktiga och som alla hade gamla stan som bas. […][...]

Det är en svår uppgift, bemängd med fallgropar, att göra sig ett fullgott intryck av en människa utifrån dess korrespondens. Liksom dagboksförfattaren visar upp ett ansikte, har brevskrivaren ett annat. Att få en ”rättvis” bild är nog i de flesta fall rent av omöjligt. Brev kan i många fall fungera i manipulativt eller försonande syfte, […][...]

Efter fyrtiotalets närmast enhetliga uppslutning under modernismens fanor, förefaller femtiotalet som en splittringens tid inom svensk poesi. I efterkrigstidens era var världens fasor inte fullt så påträngande och det fanns utrymme för en ny poetisk tanke, både utåt och inåt. En av de fraktioner som fick mest betydelse för epoken har gått till eftervärlden som […][...]

En bok som återger innehållet i över 700 verk. Äntligen finns det ett enkelt sätt att skapa sig en uppfattning om Miltons Det förlorade paradiset utan att behöva lida genom hela verseposet. Goethes Faust klaras av på tre minuter. I inledningen arbetar man noggrant med att betona svårigheterna med att välja vilka verk som skall […][...]

Agatha Christies The murder of Roger Ackroyd (Dolken från Tunis, obegripligt kass översättning) berömmelse vilar på det häpnadsväckande faktum att det är bokens ”jag”, doktor Shepard, som är mördaren. Det här deckarhistoriens kanske främsta trollerinummer har föranlett en rad artiklar och böcker i ämnet, bl. a. av teorielefanter som Gérard Genette och Roland Barthes. De […][...]

Harold Bloom är utan tvekan en av vår tids mest kontroversiella kritiker och litteraturvetare. Många anser att han är elitistisk, eftersom han aldrig sticker under stol med sitt förakt mot kritiker som bedömer böcker efter politiska premisser och eftersom han anser att det finns bra och dålig litteratur. I en svensk teveintervju hävdade Bloom att […][...]

Man kan ju fråga sig vad Philip K. Dick har att göra i samma bok som Erik Gustav Geijer. Om Birger Sjöberg är valfrände med den italienske postmodernisten Italo Calvino. Eller om P.O. Enquists politiska författarskap har beröringspunkter med fantasy- och sf-gurun C.S.Lewis. Frågan kan tyckas akademisk. Visst går det att skriva litteraturessäer om vitt […][...]

Tidigare i somras recenserade jag en bok av Maria-Pia Boëthius. Jag svalde Boëthius med hull och hår. Jag höll med henne när hon sa att massmedia och kapitalism drar fram likt en stor planktonätande val. En val som suger åt sig oliktänkare och ser till att de inte kan yttra sig i den samhälleliga debatten. […][...]