Utgiven | 2001 |
---|---|
ISBN | 917324807 |
Orginaltitel | The Business of Books |
Översättare | Lillemor Ganuza Jonsson |
Först utgiven | 2000 |
Tidigare i somras recenserade jag en bok av Maria-Pia Boëthius. Jag svalde Boëthius med hull och hår. Jag höll med henne när hon sa att massmedia och kapitalism drar fram likt en stor planktonätande val. En val som suger åt sig oliktänkare och ser till att de inte kan yttra sig i den samhälleliga debatten.
Jag anser att hennes analys av massmedia är riktig, men jag tror inte att vi som medborgare sväljer vad massmedia har att säga med hull och hår. Får du inte en känsla av att det som sägs i nyhetsrapporteringarna kanske inte alltid är hela sanningen, som det ger skenet av att vara?
Som 26-åring börjar André Schiffrin att arbeta som redaktör på förlaget Pantheon som just köpts av Random House. Och snart blir han chef för Pantheon. Detta var 1961 då Schiffrin genomlevde en tid av experimentell bokutgivning utan påtryckningar gällande vinst och antal sålda bokexemplar. 40 år senare skriver Schiffrin boken Förlag utan förläggare i vilken han beskriver de processer som förvandlat förlagen till kapitalistiska företag.
De böcker som Pantheon gav ut under Schiffrins tid var främst tankeväckande verk inom olika områden. Någon gång på 80-talet, kanske tidigare, börjar förlagsklimatet förändras. Mediekonglomerat, ägare av press, teve eller underhållningsföretag såsom Disney, började intressera sig för bokförlagen. Konglomeraten såg synergieffekten som de kunde uttnyttja genom att äga olika typer av företag i mediebranchen. T ex genom att ge överdriven god kritik om en bok i sina nyhetstidningars kultursidor kunde de öka försäljningen på förlagssidan…
De intellektuella, litteraturälskande eller samhällsengagerade förlagen fick snabbt ta sitt pick och pack och packa sig iväg. Istället rusade businessmen in på arenan, siffernissar som snabbt räknade ut hur många böcker som ska säljas för maximal vinst. Redaktörerna pressades till vinstkrav men de pressades även till att välja böcker, oftast välja bort smala tankeväckande verk.
Boken är idag hotad. Inte som fenomen utan som en idéspridare, som ett åsiktspluralistiskt medium. Vad den amerikanska bokmarknaden upplevt en längre tid är censur. Ett så pejorativt ord, som omöjligt kan passa in i en demokratiskt stat som förespråkar det fria ordet, har släppts ut ur sin bur.
Det rätta namnet kanske är marknadscensur vilket är värre än traditionell censur. Böcker som inte är lönsamma ges helt enkelt inte ut. Istället får vi läsa memoarer av Bill Clinton eller bästsäljande kioskromaner, visserligen inget fel på den typen av böcker men att den övriga litteraturen uteblir är oroväckande. Det mest oroväckande är att många inte vet om censuren.
Schiffrin ger många exempel på förlag som har slukats upp av mediemoguler både i USA och i Europa, hur de har förändrats utan att medborgare har någon som helst insikt i förvandlingsprocessen. Han blandar sin kunskap om konglomeraten med små anekdoter och tips om författare som kan var matnyttig för någon som vill läsa mer om amerikansk politik eller historia.
Kanske saknas en något djupare analys bakom förändringarna inom bokförlagen, t ex hur politikerna i USA arbetar mot konglomeraten. Schiffrin har arbetat mycket med europeiska förlag och jag skulle gärna ha läst mer om våra förhållanden. Förlag utan förläggare är en bra bok för den som vill sätta sig in i mediebranschen utan större förkunskaper. Den tar upp de grundläggande problemen vad gäller bokbranschen men även vad medier har för uppgift.
The New Press är Schiffrins förlag och bevis på att det går att ge ut litteratur som sprider vad böcker ska sprida: olika tankar och idéer som gör att människor kan hålla en diskussion i samhället om samhället. Ordfront är ett bevis i Sverige.
Publicerad: 2001-09-21 00:00 / Uppdaterad: 2011-04-10 23:32
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).