25 år efter sin död tycks Olof Palme fortfarande ha förmågan att ta fram det bästa – och det sämsta – i människor. I Lasermannen – en berättelse om Sverige berör Gellert Tamas hur högerextrema kretsar inom polisen firade när Palme mördades. Det är bland de otäckaste bilder jag vet. Hur överväldigande måste inte hatet […][...]

Henrik Berggren, historiker och journalist som bland annat varit ledarskribent på Dagens nyheter, skriver en biografi över Olof Palme, vår mest omdebatterade (men samtidigt hyllade) socialdemokratiske ledare någonsin. Bara här blir det intressant. Boken Underbara dagar framför oss är en tegelsten, och DNs ledare har åtminstone de senaste åren varit blåare än blåast. Kanske är […][...]

”Det är inget farligt, han sover ju”, säger Lena Nyman när hon smyger genom faderns lägenhet tillsammans med några kamrater i Vilgot Sjömans Jag är nyfiken – gul från 1967, och demonstrerar. ”Du, farsan! Det är inbördeskrig i Spanien! Det är kravaller i Ådalen, de håller på och skjuter en massa arbetare!” Ingen reaktion. ”Storstrejk!” […][...]

När den norske freds- och konfliktforskaren Johan Galtung skriver om sitt liv blir det oundvikligt att inte också skriva om världens tillstånd under det senaste halvseklet. Som en intellektuell seriehjälte tycks Galtung ha varit med precis överallt och boken Johan utan land. På fredsvägen genom världen ger en rad smakprov ur denna imponerande erfarenhet. Galtung […][...]

När Moder Svea 1986 till slut förlorade sin oskuld var det som den allra sista i kvarteret. För medan grannarna drabbades av krig och hemskheter var det ändå hela tiden frid och fröjd hemma hos Svea. Men när så den okände mannen med den stora revolvern dyker upp i februarinatten är det inte bara en […][...]

När en kompis skickar ett sms om att han hittat Ebbe Carlssons deckare Liket i lådan i en boklåda för fem kronor, blir min första tanke; skrev Ebbe deckare? Min andra tanke är hur självklart det ter sig att just han gör det. För även om jag missat det, vilket måste bero på att det […][...]

Det är datumet som gör bokvalet. Dagen efter Första maj. Det stämmer på något sätt så väl med folkhemsberättelsen om Knut Forsö, självlärd karriärist och sedermera höjdare inom kooperationen. En man som var med och formade det moderna Sverige. Nu ligger han och dör på en underbemannad vårdavdelning alldeles i början av 2000-talet. I Farväl […][...]

Jag har inte läst Leif GW Perssons tidigare deckare i serien men har förstått att de är hyfsat jämna, och hyllade. Faller fritt som i en dröm är trilogins avslutande roman. Och helt plötsligt finns han där överallt. Det är gamla affärer som det kastas ljus på, Geijeraffären, IB-affären, det är intervju i SJ:s Kupé, […][...]

”Stora” ledare föder stora drömmar eller stort hat. Så när en Ceasar, en John F. Kennedy eller en Indira Ghandi mördas, är det därför inte bara en människa som dör, utan även en symbol. Lika självklart som det kan tyckas vara, lika svårt verkar människor kunna acceptera detta faktum, en omständighet som alltid utgjort bördig […][...]

Tiden går, och samtid blir historia. Så även med de mörkaste delarna av samtiden/historien. Som exempelvis general Augusto Pinochets skräckvälde i Chile. Själv var jag inte ens född när generalen genomförde sin statskupp mot världens första folkvalda, marxistiska president Salvador Allende. Och när Chile åter gick från diktatur, till någon form av demokrati, så hade […][...]