Är det möjligt att vara både mamma och författare? Är det möjligt att skriva om man inte är redo att offra allt, inklusive sitt eget barn? Det är frågor som Olga Ravn försöker reda ut i denna autofiktiva, formvrängande redogörelse för tiden efter att precis ha blivit mamma. Jaget, Olga, är orolig och har ångest […][...]

Olga Ravn är en av de mest framträdande författarna i den så kallade danska poesivågen, som bland annat uppmärksammats i Sverige genom antologin Nervsystem: Ung dansk poesi. I debutdiktsamlingen Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne kretsade Ravns texter runt kroppen och viljan att finnas till bortom det sexualiserade. Och temat känns till viss del igen […][...]

Det senaste året har dansk poesi tagit allt mer plats i vårt litterära medvetande. Det har talats om poesiboom och generationsskifte. En ung generation poeter har snabbt blivit tongivande, vars dikter hamnat på bästsäljarlistor, kammat hem priser och väckt livliga diskussioner på kultursidorna. Från att sällan ha nått över sundet har det skett en markant förbättring […][...]

Det första som slår mig när jag får det enkla och det ensamma i händerna är lockbetet på baksidan. Texten skvallrar om våld, död och prostitution och förväntas nog suga in mig som läsare med sin ovillkorlighet. Som om den ville säga: här – ett liv så fullt av liv att du inte kan värja […][...]