Det var hett på cykladerna, över fyrtio grader. Jag och en vän båtluffade i den grekiska ö-världen. Jag minns inte på vilken ö jag läste Isprinsessan, men jag minns att samtidigt som jag svettades på en strand låg en mördad kvinna och smälte sakta bort i ett badkar i Camilla Läckbergs debut. Både jag och […][...]

Det känns mest rättvist att börja den här recensionen med att erkänna att detta är det första jag läser av Alice Munro. Jag paxar boken ur höstens utgivning innan jag vet att hon kommer att vinna nobelpriset i litteratur, jag blev helt enkelt nyfiken av att alla, varenda litteraturbevakande kanal jag använder mig av, tjatade […][...]

Nobelpriset i litteratur 2013 går till den kanadensiska författaren Alice Munro med motiveringen: ”den samtida novellkonstens mästare” Alice Munro föddes 1931 i Faken, Ontario. Hon startade 1963, tillsammans med sin man, bokhandeln ”Munro’s books” på Yates street i Victoria där hon fortfarande bor. Hon debuterade 1968 med novellsamlingen Dance of the Happy Shades och har totalt skrivit […][...]

Vad säger en novell om ett författarskap? Väldigt lite förmodligen. Skräpliv är en novellantologi, och funkar bra som en nyfiken blick riktad mot rumänsk berättartradition. Novellerna är översatta av Jeana Jarlsbo och Anna Hedman – och det är imponerande hur översättarna lyckas lyfta författarnas språkliga egenart. Däremot jag har svårt att tro att samtliga noveller […][...]

Uganda är väl mest känt som landet där Idi Amin var envåldshärskare mellan 1971 och 1979, i en militärregim som blev allt mer grotesk och våldsam. Landet har egentligen aldrig styrts av demokratiska regeringar – nuvarande härskare har suttit vid makten sedan 1986 och leder landets enda parti, National Resistance Movement (vad de gör motstånd […][...]

Förr eller senare, när man inte bygger något längre, när man inte odlar något längre, när man inte tänker nya tankar längre, så blir den dominerande industrin upplevelserna. Äventyrsbaden, temaparkerna, företagen med en filosofi, virtual reality-arkaderna, slumturismen, och naturligvis bordellerna. De där organisationerna som i slutändan säljer känslan av kontroll och ett gott samvete till […][...]

En dagbok. Den första anteckningen är daterad 6 februari 1887, Hotell Montague i Quincy, Massachusetts: Oroande upplevelse i går kväll i Fru A:s hem. Inte så dramatisk – bekväm, men ganska patetiskt sjaskig miljö – och bara en svagt olycksbådande atmosfär (speciellt i kontrast till Valpurgisnatten som presenterades av den där skamlöse charlatanen i Portsmouth, […][...]

Varför tog jag på mig att skriva om Edgar Allan Poe? Jag förstår mig inte på Poe. Jag förstår ju hans litteraturhistoriska betydelse. Hans inflytande är och har varit enormt. Jag har bara svårare att se varför jag ska läsa Poe idag, utanför någon som helst kurs i litteraturvetenskap. Det är skräckromantik som inte skrämmer […][...]

I morgon utgör USA temat för dagen på dagensbok.com, men redan här kommer en försmak. Precis när vi i somras började arbeta så smått med vårt USA-tema kom novellförlaget Novellix med en ny fyrklöver, av en händelse som ser ut som en tanke bestående av amerikanska klassiker: F Scott Fitzgerald, Edgar Allan Poe, Sylvia Plath […][...]

Det är ju en originell idé. Ett barn, Benjamin Button, föds som en gammal man. Med åren blir han allt yngre, för att dö som spädbarn. En väldigt originell idé. Frågan är vad som är poängen med denna idé. Vad vill F Scott Fitzgerald med sin berättelse? Jag har faktiskt ingen aning. Att döma av […][...]