Det finns en rad författare som skriver mycket bra så länge de håller sig inom sitt ganska begränsade område. De kommer med en eller ett par böcker med mer eller mindre självbiografiska motiv, och sen har de inte så mycket mer att säga. Inget ont i det, i och för sig. För tio år sedan […][...]

Födelsedagar bör firas med pocketböcker. Länken mellan de båda fenomenen är onekligen stark i år. I Sverige fyller den framgångsrika pocketboken 25 år i och med förlaget Månpockets jubileum. I Storbritannien kan det anrika förlaget Penguins pocketutgivning räkna hela 70 år. Det ska firas. Penguin ger därför ut en serie av 70 små pocketböcker av […][...]

Det där med att sätta ihop blandband… Någonsin råkat ut för det här? Man väljer ut ett antal låtar som är helt fantastiska var för sig, radar upp dem den ena efter den andra på band eller CD – och resultatet blir bara stendött. Trots att det i teorin är en kanonidé att stoppa in, […][...]

Jag tillhör dem som inte anser att Nick Hornby är nästa Nobelpriskandidat. Jag tycker att det är helt ok underhållning för stunden, men knappast något livsomvälvande. Flera bestsellers har han prickat in, filmer har det blivit och stort ståhej. Nu kommer boken om musiken. I alla Nick Hornbys böcker finns musiken där, som bakgrund, som […][...]

Som en svensk James Dean, om än kraftigt alkoholpåverkad och hög på brass, kör den unge Robert juldagen 1983 en bil full med folk till ett disco utanför Ängelholm. Resan slutar i en våldsam krock och Roberts liv hänger för en tid på den sköra tråden. Men trots respiratorvård, stomi, brutet bäcken, krossade ben och […][...]

Jukebox handlar om Jonny. Han reparerar jukeboxar. I en gammal skraltig Volvo Duett, med radio och skivspelare!, inte illa, åker han runt i Småland. Året är 1963. Han är en fena på sitt värv, men sämre på att reparera sitt rykte som bygdens patetiske loser och omdömeslösa alkoholist. Det tisslas och tasslas. Alla vet att […][...]

Hade förväntat mig att bli ordentligt road som den gången när jag läste Naiv. Super, som var en småfnittrig bok rakt igenom. Men icke, jag går rakt på sak: Fakta om Finland var en smärre besvikelse. Efter halva boken kände jag att historien inte höll måttet, plötsligt var jag instängd i något slags lagomland, ett […][...]

Ingen kan väl ha undgått följande titlar: En god människa, Fever Pitch, Om en pojke samt High Fidelity. Den gemensamma nämnaren är Nick Hornby som figurerar som redaktör och skribent till den här recenserade novellsamlingen Samtal med en ängel. Hornby har samlat en bunt författare, både kända och mindre kända, i en och samma bok […][...]

Jag undrar vart alla idéromaner har tagit vägen? Jag förundras över enkelspårigheten i ny svensk prosa. Jag ser några pretantiösa avstamp, men inte så mycket mer. Jag tvingas återigen efterlysa lite mer jävlaranamma hos de svenska debutanterna. Jag vill ju så gärna läsa nåt som naglar sig fast, nåt som river djupa spår i mitt […][...]

Jaha, då har Hornby släppt en ny roman, hans fjärde. Publikens förväntningar har varit höga, liksom mina. Kanske inte så konstigt med tanke på vilka böcker han levererat tidigare, försäljningssuccéer alla tre av dem, dessutom blev ju en till och med filmatiserad. Hornby har verkligen haft fru Fortuna med sig. Han har lyckats genom att […][...]