Ganska många lär väl redan känna till rockjournalisten Fredrik Strage. Under många år har han också varit fredagskrönikör i Dagens Nyheter, och skriver då om musik och andra populärkulturella fenomen. I den här boken samlas 242 av de här krönikorna. Det kanske första intrycket av att läsa så många av hans krönikor samlat på det […][...]

Jag utgår från att du redan lyssnat på Sara Danius sommarprat. Om inte, gå och gör det nu. Seså. Nu har du gjort det, du har fått hennes bild av bråket som verkar ha skadat både Akademien och Nobelpriset till synes bortom räddning, och diskussionerna runt Bob Dylans bisarra Nobelpris framstår lite som en storm […][...]

När jag såg Zlatan-filmen på SVT fastande jag för delen där han beskrev Malmö centrum. Inte för hur väsensskild den var från Rosengård utan att han aldrig varit där innan han fyllde sexton. Avståndet är 4 km. När Robert Forster och Grant McLennan tycker det tar för lång tid att få sina självfinansierade debutsinglar (500 […][...]

Jag har varit så många olika människor, spelat så många olika roller i mitt liv. Jag är inte en människa. Jag är en hel folksamling i en kropp. Mannen med de olika identiteterna förflyttar sig från en kontinent till en annan. Ännu en gång är det dags att gå in i en ny roll på […][...]

Året är 1977, och en ung Gérard Hervé Polisset arbetar på en annonsbyrå i Stockholm efter att ha studerat på Konstfack. Men det är också, och på längre sikt lite mer betydande, året då punken kom till Sverige. Punken, en ny frisk fläkt i landet som hade fastnat i träsket mellan proggen och discon. I […][...]

Vad kan man säga om Yoko Ono? Att min vän Bobby skämde ut mig inför min farmor, när hon och jag satt och fikade, då Bobby med ett illvilligt leende spelade en av Yokos låtar på hennes och John Lennons postumt utgivna LP-skiva Milk and Honey 1984? Med berått mod tog Bobby och lade ner […][...]

Det finns en form av inbyggd objektivitetsbrist när det kommer till musikbiografier: man har i regel en redan på förhand positiv inställning till artisten i fråga. Och även om biografin är ett hafsverk skriven av någon spökskrivare, så får man likväl lite bakgrundsinformation som oavsett den litterära upplevelsen (eller bristen av den) ändå ger musiken […][...]

Christina Nilsson var en av 1800-talets superstjärnor inom musiken, en småländsk torparflicka som blev operaprimadonna och småningom grevinna med en rejäl förmögenhet och värdefulla ägodelar som hon testamenterade bl.a. till Nationalmuseum, däribland ett set smaragdsmycken, som förvarades i ett kassaskåp och bara visades på ett par tillfälliga utställningar. Tills de dök upp som huvudnummer på […][...]

Det är inte första gången som Reinhard Kleist har intresserat sig för ikoniska personligheter. Johnny Cash, Fidel Castro och Elvis Presley har alla tidigare varit föremål för hans penna. Här cirklar historien kring Nicholas Edward Cave. Cirklar är bokstavligen rätt ord, då och då tar berättelsen en harvcirkellik sväng tillbaka i tid och rum och skildrar […][...]

Nocturner börjar med schlagersångaren som nått en stor publik i sina bästa dagar. Nu beslutar han sig för att skilja sig eftersom skivförsäljningen ökar när skvallerpressen rapporterar om nya frun som är betydligt yngre än den förra. I andra novellen försöker det krisande medelålders paret kommunicera med varandra genom att bjuda hem en ungdomsvän från […][...]