Någon gång under det innevarande årtusendets första decennium blev bonden plötsligt en trendig figur. Lite märkligt kan tyckas då bonden under nittonhundratalet främst var synonymt med inskränkthet och hade en sådan uppenbar brist på stil att även Svensson kunde göra sig lustig på dennes bekostnad. Men så kom det nya millenniet och med det Ernst […][...]

Lavinia Greenlaws självbiografiska uppväxtskildring är upphängd på musikupplevelser, därav titeln. I 56 korta kapitel skildras allt från att dansa vals på pappas fötter och spela klassisk musik på pianot till fylledanser med studentkamrater, och tillsammans blir de många nedslagen en bild av en uppväxt skildrad med hjälp av musik, dans och sång. Det som framför […][...]

Det är lördagkväll och jag sitter på den där festen samtalandes med någon ny bekantskap. Vi har inte setts förut och avhandlar dom där obligatoriska frågorna om jobb och skola. Jag säger att jag skriver. Alltså att jag läser böcker. Det där sista säger jag förstås inte, det är underförstått. Ändå blir frågan som följer […][...]

Oh Yeah Oh Yeah Oh Yeah Oh Yeah I went to a dance But I didn´t get any friends Makes me a little sad inside But I´m Luke Skywalker Föräldrarfri fest någonstans i gnällbältet. De som ska däcka har däckat och de som ska göra dumma saker de kommer ångra i föräldrarnas sovrum gör dumma […][...]

Tony Bell är en ung man som försöker leva ut alla rockdrömmar under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Han upptäcker musik och främst hårdrock, någonstans runt 1978, och det ena skivköpet efter det andra ger snabbt nya uppslag till fler band att kolla in – och skivsamlingen växer. De första sidorna i boken, […][...]

Mick Wall är en legendarisk brittisk musikjournalist som mött och intervjuat de flesta av alla de stora rockhjältarna. Han har så här långt publicerat en hel hög med diverse biografier om bland annat Ozzy Osbourne, Status Quo, Guns ‘n’ Roses och Iron Maiden. Dessutom är han en av de journalister som namnges i Guns ‘n’ […][...]

Jag minns hur jag noggrannt studerade de posters (affischer) som satt på väggarna i polarens brorsas pojkrum i slutet av 70-talet. Speciellt minns jag en som visade en bloddreglande Gene Simmons från KISS. Många var historierna kring blodet och hans tunga. Bäst var väl den som sa att han hade förlängt sagda kroppsdel med en […][...]

Julian Gill har tidigare knåpat ihop fyra böcker om det sminkade 70-talsbandet KISS, under den gemensamma titeln "Album focus". Serien är en extremt noggrann genomgång av alla de låtar som någonsin spelats in av bandet eller dess enskilda medlemmar. Ett digert arbete som är helt i en klass för sig. Julian utgår från varje enskild […][...]

Watch you bleed är inte bara en historia om ett bands väg mot framgång och herravälde i rockvärlden, utan också om dess destruktivitet, och framförallt om en enskild persons totala galenskap. Många är historierna om Bill Bailey eller W Axl Rose, som han är mer känd som, och i Davis bok ges exempel på hans […][...]

Noice var mina första stora idoler och Kim Wilde och Victoria Principal mina första stora kärlekar. Inget dåligt liv för en liten skånepåg. Jag och klasskompisen Robert lyssnade sönder "Bedårande barn av sin tid" och "Det ljuva livet" och sågade ut svartvita Fender Stratocasters för att kunna rocka ännu hårdare hemma i pojkrummen. Noice var […][...]