Den brittiske författaren Ray Celestin gör det sannerligen inte lätt för sig, då han för varje ny bok i sin ambitiösa deckarkvartett (City Blues Quartet) inte bara byter stad, utan även decennium. Det innebär att den första delen, Yxmannen, utspelar sig i jazzmusikens vagga New Orleans 1919, medan nummer två, Mafioso, tilldrar sig i maffianästet […][...]

Sedan 2010 har det varje år kommit ut en bok om den paranta Östermalmsdonnan Marianne Jidhoff. I slutet av 2022 kom den tolfte romanen De första tolv. Sedan ett par år tillbaka kastar jag mig över serien. Det är underbart att få återse alla karaktärer som jag över tid lärt känna. Hur de alla utvecklas […][...]

Lisa Zetterdahl romandebuterar med en suggestiv – och något bångstyrig, skildring av ett stilla villaområde som borde vara tillrättalagt och civiliserat, men som hotas av ”det vilda” i olika former. Romanen är uppdelad i tre delar som bara löst hänger samman med varandra och som tar avstamp i tioåriga Esthers liv. Esther balanserar på gränsen […][...]

Cumbria, nordvästra England. Det är jul och en seriemördare dumpar kroppsdelar med mystiska meddelanden över grevskapet. Fallet landar hos Washington Poe och Till Bradshaw. Ju mer de får reda på, desto mindre förstår de. Alla offer tog ledigt från sina jobb under samma tidsperiod för tre år sedan, men sättet de dog på skiljer sig […][...]

Mordet på statsministern en senvinterkväll 1986 har präglat landet. Händelsen har följt oss, jagat många även i mardrömmar. Oräkneliga är löpsedlarna, nyhetsinslagen, KU-förhören och böckerna, de sistnämnda skrivna av ihärdiga privatspanare. Det här är INTE ännu en sådan bok. Hans-Gunnar Axberger är INTE ute efter att ta reda på vem som mördade Olof Palme. Nej, […][...]

Den svenska författaren Berit Gardner har dragit sig tillbaka till en stuga i Cornwall för att bota sin skrivkramp. I den sömniga byhålan Great Diddling hoppas hon hitta tillbaka till skrivflödet. När ett mord sker på en tebjudning med de originella byborna blir det dock tvärtom. Kommissarie Ian Ahmed vid Devon & Cornwall-polisen får ansvaret […][...]

Som jag har längtat efter att återigen få umgås med privatdetektiverna Robin Ellacott och Cormoran Strike! Verkligen räknat ned till släppdatum för den sjätte boken i Robert Galbraiths (det vill säga JK Rowlings) deckarserie, noga övervägt hur jag snabbast skulle kunna lägga vantarna på den (och misslyckats fatalt, men det är en annan historia). Nu […][...]

Deckar- och kriminallitteraturen har, vad jag tycker, ett oförtjänt dåligt rykte idag. Såklart inte hos alla, det är en av de mest säljande kategorierna av böcker, utan av människor som “kan litteratur”. Men att kunna skriva underhållande, och på ett sätt som gör att man inte kan sluta vända sida i boken är det inte […][...]

Som så många deckare börjar Inte alla män med en dödsscen. En kvinna blir svårt misshandlad. Det är inte första gången, men det kan vara den sista. Den här gången har mannen som vill trasa sönder en kniv. Klipp till en annan sorts vardag, och kampen med att få på dagisbarn ytterkläder. Det är tisdagsmorgon […][...]

Brittiska deckare har framför allt varit en tv-genre för mig – möjligen med undantag för Agatha Christie. En ganska spretig genre, visserligen, där det finns de som är riktigt bra (som Happy Valley eller Scott & Bailey) och de som mest är just trivsamt brittiska, med förtjusande små byar, vackra skogar eller karga kuster, och […][...]