Som en tsunami väller de in i västvärlden – revolutionerande men samtidigt lömskt. Det pågår ett erövringskrig, men sällan öppet, med vapen. Istället sker det genom massinvandring, genom höga födelsetal och genom att steg för steg tvinga på oss en kultur, en religion som i själva verket är en ideologi, oförenlig med västerländska värden, med […][...]

Det finns en scen i rättegångsfilmen Juryn där advokaten, som försvarar en far som dödat de båda män som våldtagit och misshandlat hans tioåriga dotter, i slutpläderingen ber juryn att sluta ögonen och föreställa sig ”a story”. När han i detalj målat upp det brutala våldet mot tioåringen lägger han till: ”Now imagine she’s white.” […][...]

Mitt i sommaren, när debatten om REVA-projektet och papperslösas situation i Sverige verkar gå på sparlåga, läser jag en roman om migrationen som social situation. Ricardo Adolfo ger en litterär röst åt de som så sällan hörs: migranter utan uppehållstillstånd. Romanens jagperson flyr med sin familj från hemlandet till den rika ön i hopp om […][...]

Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt presenterar här ett 119 sidor långt debattinlägg där de i enlighet med klassiskt liberala värden argumenterar för människans fria rörlighet. Sedan i höstas har den svenska migrationsdebatten tagit fart i och med att Centerpartiet i ett utkast till nytt idéprogram förespråkar fri invandring och öppnare gränser. För oss som är […][...]

Fast det finns massor av historiska romaner som jag älskar – och fast mitt historieintresse i grunden alltid varit mer förankrat i populärkulturen än något annat – så får jag väl erkänna att själva begreppet historisk roman för mig ändå bär på ganska många fördomar. Jag ser för mig glassiga romantikböcker där det historiska mest […][...]

Jag trodde jag hade läst en biografi, men efter att ha läst de sista tio sidorna i boken förstår jag att jag läst en anti-biografi. Jag har bara läst om det som gjorde att biografin inte blev någon biografi. Jag tror det är så man måste förstå En storm kom från Paradiset, boken Johannes Anyuru […][...]

2010 kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Sedan något år tillbaka har folk frågat mig hur jag vågar bo i Malmö. ”Är du inte rädd att bli skjuten?” Nej, men jag är rädd för rasismen. Inför valet 2010 florerade lappar med Mona Sahlin i slöja. ”Muslimvänlig” blir stämpeln i pannan från Skånepartiet. Om du ser för […][...]

De ekonomiska klyftorna i samhället ökar. Barnfattigdomen ökar. Vinstutdelningarna i företag ökar också, medan andelen löner däremot minskar. Nyheterna rapporterar om ytterligare en vd med bonusmiljoner, miljonlägenhet och miljonpension. Orkar han sedan inte städa sin stora, fina lägenhet så finns det ju gudskelov skattesubventionerad städhjälp. Det är om framför allt om städhjälpen som Rebecka Bohlins […][...]

Hur skriver man ett reportage från ett nästan fullständigt isolerat land? Det går visserligen att resa i Nordkorea numera, men bara under ytterst övervakade och begränsade former. Någon undersökande journalistik kan det knappast bli tal om. Man får inte ens prata med några andra än de hårt drillade och i sin tur övervakade ”guider” som […][...]

Det finns en uppenbart komisk dimension i den sorts nationalmonument Vilhelm Moberg och hans romanserie Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige blivit. Vid Chisagosjön i Minnesota kan man bese ”Nya Dufvemåla”, dricka öl och lyssna på dansband under Karl Oskar-dagarna. I debatten om nutida invandring gör samtliga sidor återkommande försök att slå varandra […][...]