Vad är det med hästar? Något särskilt. Majestät och oskuld. Jag tänker på den store engelska 1700-talskonstnären George Stubbs och hans hästmålningar. De är ofta helt fria ifrån människor, som att de inte hade någon plats i hästarnas fulländade formvärld. En slags romantiskt ordlös värdighet omger dessa nyklassicistiska hästar. I den romantiskt sublima tavlan Häst […][...]

Handflata är ett kollektivt skrivprojekt av åtta författare och två redaktörer, det har blivit fem volymer samlade i en box. Mina associationer kring utformningen på den här samlingen går främst till en dvd-box, fast i miniformat. Den är fantastiskt snygg och en fröjd för ett formfreak som jag. Därför funderar jag redan nu på hur […][...]

Gyllene dagar? Nej, knappast. Diktjaget i den här diktsamlingen är så livstrött att varje dag är ett nederlag, varje månad den sista och marken han går på platt som en igenfylld grav. Så tom jag känner mig, så färdiglevd, det mesta står nu ohjälpligt raserat och likväl halvhunnen på livets farled så står jag rak […][...]

Diktsamlingen utläst, de guppande raderna – stigande och sjunkande, åtta rader ned till två rader, och så uppåt igen, ett grumligt hav innanför pannbenet. En vattenklocka som versram. Vad är det jag har läst egentligen? Jag vet fortfarande inte om jag kan svara på det. Jag är mest yr. Vad jag vet är att Camilla […][...]

Daniel Boyacioglu är en produktiv poet, sedan debuten 2003 har han gett ut en diktsamling per år undantaget 2007 då samlingsvolymen En för alla, tre för en gavs ut och 2008. Parallellt med bokutgivningen ger han även ut skivor och gör framträdanden som scenpoet. Egentligen ogillar jag att bedöma scenpoeters dikter i bokform eftersom det […][...]

På omslaget till Tom Malmquists diktsamling Fadersmjölken syns fyra vita fläckar mot en röd bakgrund. Som om någon spillt sås på en bordsduk eller som spermaklumpar flytande i blod. Det kan också ge känslan av att någonting läcker, som mjölk ur ett otätt bröst eller säd under ett oskyddat samlag. I vilket fall som helst […][...]

Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar. Ja, vad hjälper egentligen det? Den vackra och gåtfulla frasen är namnet på Ann Jäderlunds senaste diktsamling. En samling som väger tyngre och känns naknare än det mesta hon har skrivit. Det är just titelfrågan som Ann Jäderlund genom […][...]

För två år sedan debuterade Hanna Nordenhöks med Hiatus, en lovande diktsamling som rörde sig ledigt mellan starka bilder och metapoesi. Nu kommer hennes andra diktsamling Bländare, en mörkare och mera suggestiv text. Den känns betydligt mera sammanhållen och uttrycket har blivit precisare. Ändå är det lika svårsmält som förra gången. Bländare är en tunn […][...]

Ulf Karl Olov Nilsson, i regel kallad UKON är en rolig poet som gillar listor och katalogdikt, tabeller och upprepningar. Han tillhör den språkmaterialistiska falangen och OEI, men är allt annat än svårläst. I Barndomstolen beskriver han sin poetik som en kamp. Jag är en enkel människa som vill göra saker i rätt ordning./ Jag […][...]

Gränsglaset är Anna Mattssons sjätte diktsamling. Diktsamlingens titel kan tolkas på flera sätt och blir effektfull eftersom den väcker tankar. Förnimmelsen av ett gränsglas kan upplevas i olika sammanhang. Det symboliska eller reella glaset både hindrar direktkontakt och förmedlar en viss kontakt, det är en sorts vägg, men den är genomskinlig och i den kan […][...]