Vardagsrealism insvept in ett glänsande landskap av tungsinne. Så skulle jag definiera Mattias Alkbergs senaste diktsamling Era Svin, den fjärde sedan debuten Separerade ägg som släpptes för tjugo år sedan. Den ständigt närvarande döden: bakgrundsscenario till ett norrländskt slammer, letar sig fram genom orden som staplas på varandra i drömsk spretighet. Era svin är en […][...]

Brombergs har startat en ny serie, som heter Blå Blixt. Namnet är taget från Edith Södergrans dikt ”Blixten”; ”… blå blixt, den jag ser / när skall du bryta fram?” och först ut är antologin Hallon & Bensin, en intensiv, oroande men livfull samling dikter. Uppgiften för de som skickat in för att medverka har […][...]

”Jag älskar dig”, säger vi till personer i vår närhet som vi älskar. Liten parlör för älskande säger det om och om igen, på varenda en av de 215 sidorna. Det skulle kunna vara en bok för den som behöver en synonym till frasen ”jag älskar dig”, men den är så mycket mer. Jag måste […][...]

Jag fick ett kollegieblock på posten häromdagen. Omslaget var i genomskinligt plast och Jörgen Gassilewski hade skrivit i det. Han hade till och med ritat lite figurer med enstaka ord på en del ställen. På ovansidan av nästintill varje sida fanns orden: pärla barbie klistermärke Vi hade vi inte Skulle komma att. Kunde inte tro […][...]

Jag läser alltid en Ribich från början till slut, och jag har läst dem alla. Först debuten Med kinden mot det gula 1997 via favoriten Du är den ende mitt hjärta har velat 2000 som har följt mig som en fyr genom mitt eget skrivande. Alltid klamra mig fast vid den. Genom ytterligare tre diktsamlingar […][...]

”Inspirerad av pekböcker för barn gestaltas en bok för vuxna om ångest, kärlek relationer och existentiella frågor” står det på baksidan av Nu blir det tvångsfika! Det sammanfattar boken ganska bra. På inbjudan till vernissagen kallar de den för konstbok. Fredrik Carlsson och Maja Fjällbäck använder sig av enkla, serieaktiga teckningar bredvid korta dikter. Men […][...]

Inte alla debutanter är så erfarna som Naima Chahboun. Okunskapens arkeologi må vara hennes första egna diktsamling, men hon har tidigare medverkat i antologier och inte minst stått på scen med sin poesi. Det hörs också. Det finns en språklig lekfullhet i Okunskapens arkeologi, en förtjusning eller en torr ironi över hur orden och ljuden […][...]

Omslaget till Regnet och gräset är ett svartvitt foto med den där distinkta touchen av skivomslag från sjuttiotalet, som vi som inte levde då tycker så mycket om att retrofiera. Över den långhåriga hippietjejens ögon sitter två skimrande snäckskal. Som hindrar henne från att se? Eller som inte låter henne se något annat. Jag läser […][...]

Det väcks många frågor hos mig när jag läser Aase Bergs senaste diktsamling Liknöjd fauna. Till en början försöker jag svara på dem: varför skriver hon om höns, vad är meningen med att hon låter dem skriva isär och stava fel, varför blandar hon smålustigheter med politiska kommentarer? Men kanske framförallt, varför utge sig för […][...]

Bloggar och blommor började som ett projekt på Internet och slutade i en diktsamling om Internet, en ”samtida skildring av åttio- och nittiotalisternas värld, på deras villkor och med deras formspråk.” Ironin dog förvisso ut när nittiotalisterna föddes men jag är i alla fall glad när jag får Bloggar och blommor att en poet vill […][...]