I början av 2000-talet turnerade Lo Kauppi med en pjäs om sitt liv, om ätstörningarna, den alkoholiserade fadern, det egna drogmissbruket och om vägen mot något annat. Den hette Bergsprängardottern som exploderade och blev också en bok. Jag såg pjäsen och blev helt golvad, läste boken och tyckte inte alls att den var lika bra […][...]