De svenska deckarna har länge varit i ropet och i mina ögon tycks de ha en orubblig position bland de svenskspråkiga läsarna (och lyssnarna). Titlarna översätts och går på export – förvånansvärt många når den finska bokmarknaden. Jag tillhör inte längre deckarförfattarnas främsta supportrar men ibland slinker en kriminalroman ner i kassen efter en sväng […][...]

Jag har tidigare recenserat de första två böckerna om akutläkaren Tekla Berg, Går genom vatten, går genom eld och Ett litet korn av sanning. I korthet innehåller spänningsromanerna om Tekla en kombination av medicinskt drama, gangsterkrig, och inslag av missbruk och dysfunktionella familjeförhållanden. Första boken var kanske lite spretig, och innehöll en del stereotypa karaktärer, […][...]

Startpunkten för Rötter av blod är så ondskefullt enkel: huvudpersonen Sigrid blir en morgon väckt av polisen, som berättar att hennes man är gripen, misstänkt för mordbrand. Han har bränt ner deras villa, i hopp om att få ut försäkringspengar för att finansiera ett spelmissbruk, som Sigrid varit helt ovetande om. Över en natt har […][...]

När jag recenserade Lina Arvidssons debutroman Ett hem att dö för så avslutade jag med: ”Arvidssons debut står utmärkt på egna ben, men är också ett löfte om ett fortsatt skrivande som kan bli verkligt bra när hon fortsätter att växa in i sitt författarskap.” Jag älskar att ha rätt. Med Blåmärken återvänder Arvidsson till […][...]

För den som inte sökt bostad i Stockholm ligger det nog nära till hands att tänka att klagoropen från huvudstaden är överdrivna. Det är de inte. Bara under en kort period av mitt liv var jag tvungen att tråla blocket efter bostadsannonser, och jag har ingen lust att göra det någonsin igen. Så jag känner […][...]