Ocean Vuongs debutroman En stund är vi vackra på jorden (2020) handlar om honom själv och hans mor och mormor. Det finns något poetiskt vackert i titeln och Vuong lyckas just skildra skönhet i att minnas. Hela romanen är egentligen ett enda långt brev till ett ”du”, till hans mor Rose – arbetande på en […][...]

Efter att ha bott i Tyskland snart lika länge som i Sverige, får jag ibland ett ryck och tycker att jag borde läsa mer modernt och tyskt. Det sammanfaller med de dagar som jag får dåligt samvete för att jag inte har bättre koll på den ofantliga tyska bokutgivningen. Då brukar jag be mina kloka, […][...]

Det är först när jag läser Juliana Spahr i svensk översättning som jag ser spåren i Athena Farrokhzads tonalitet till Spahrs raka, uttalande poesi. Varför har jag inte tänkt på den kopplingen tidigare? Kanske för att mitt möte med Farrokhzads poesi föregick mitt första möte med Spahr. Den allra första dikten jag läste av Spahr […][...]

Andrej Platonov dog 1951, 51 år gammal. Hans son hade åtta år tidigare bragts om livet av samma sjukdom – tuberkulos. Hans balalajka hade många strängar och vid sidan av författare var han en durkdriven och uppfinningsrik ingenjör (inriktning hydrologi), poet, make, far till två barn, kamrat och Kamrat. Han kom att hyllas, smädas, svartlistas, […][...]

Redan i det första kapitlet slås jag av hur magisk, intressant och välskriven den här boken är. Som ett tidsdokument över en förlorad era tar den oss med genom ett Europa där det första världskriget väntar på att bryta ut. Från Palestina i Mellanöstern till Montpellier i Frankrike får vi följa Midhat Kamal, en ung medicinstuderande. Han […][...]

Romanen Heiman börjar med en sekvens där en farfar leker med sitt barnbarn; kastar henne upp och ner i luften och får den lilla att kikna av skratt och rädsla. I bokens sista kapitel är flickan vuxen. Tillsammans sjunger familjen en psalm över den döda farfadern. Heiman handlar om Elof och hela hans liv från […][...]

Var det ett inbördeskrig eller frihetskrig i Finland 1918? Meningarna går isär och kommer i slutändan an på ens politiska och möjligtvis historievetenskapliga tycke och smak. Hur som helst kom den vita sidan ut som segrare och otaliga rödgardister hade avrättats eller svultit ihjäl i fångenskap. Även tusentals bland de ”vita” hade fått sätta livet […][...]

”Till alla flyktingar överallt.” Det skriver Viet Thanh Nguyen på en annars tom sida innan de åtta novellerna får ta plats. Redan där får jag en olust att recensera boken. Inte att läsa den, tvärtom, men boken är explicit uttryckt inte riktad till mig. Vad har jag undflytt utöver de fruktansvärda vardagssysslor av varjehanda slag […][...]

Tigandet, den kompakta tystnaden, inte minst när det gäller de döda, är i slutänden ett vakuum som förr eller senare livet självt fyller med sanning. Så börjar Ralf Rothmanns senaste roman på svenska – Att dö om våren. Efter att jag i några år nu har försökt följa med i utgivningen av modern tysk litteratur […][...]

När någon vet mycket om ett ämne leder det ibland till att hen skriver ned sina lärdomar så att andra kan få del av kunskapen. Ett exempel på detta utgör det kinesiska verket Krigets konst, som skrevs för 2 500 år sedan. Det sägs att strateger inom militärväsendet, näringslivet och den politiska sfären än idag […][...]