Ibland ställer jag mig frågan, hur människor orkar ta sig an vardagen i krig. Så tycks också fallet ha varit för författaren Andrej Kurkov. I romanen Grå bin ägnar han sig åt att porträttera Sergej Sergejevitj som bor på en plats som hamnat i gråzonen mellan två stridande parter. Platsen ligger i Donetskregionen, i östra […][...]

Det är förstås en plats att fly till. Ett fjällnära land. Där bor inte så många andra. Kanske möjligt att få andas fritt och vara den man vill vara. Inkeri har kommit till huset hon köpt av 70-årige samen Piera. Hon har uppdrag från tidningen i Helsingfors att skriva reportage om människorna som bygger upp […][...]

Ännu en gång landar en tegelsten signerad Antony Beevor. Nu handlar det om det ryska sammanbrottet i första världskriget, de två revolutionerna, tsar-väldets undergång och det påföljande inbördeskriget mellan vita och bolsjeviker. Antony Beevor återanvänder sitt beprövade berättargrepp. Han håller sig trogen de erkänt stora händelserna på tidslinjen, så som de kondenserats av diverse historiker […][...]

Orkar man med ett bortglömt krig från det förgångna ett oår som detta, då Ukraina kämpar för sin existens? Det handlar om Kalmarkriget 1611 till 1613 som utkämpades mellan Danmark och Sverige. Danmark, anfallaren, gick segrande ur striden. Men vem minns det, när resten av 1600-talet är en lång räcka svenska krigserövringar, flera gånger på […][...]

I min gröna ungdom var jag en kortare period aktiv som flyglotta. Det innebar att man satt uppflugen i särskilda luftbevakningstorn (snarlika ornitologernas) och förväntades identifiera och nedteckna de flygplansmodeller, som förhoppningsvis kom i ens synfält. Eftersom det mestadels rörde sig om propellerplan antar jag att uppgiften var tämligen identisk med den som flyglottor utförde […][...]

Binti lever i en värld med interplanetära förbindelser, men hennes folk, Himba, är ett folk som håller sig för sig själva. De utgör en minoritet i det framtida Afrika (i Namibia-trakten, tror jag) där berättelsen tar sin början, och även om de säljer sin avancerade teknologi till andra folk lämnar de inte själva sin by, […][...]

Huvudpersonen i Nnedi Okorafors fantasyroman Vem fruktar döden föds som ewu, produkten av en brutal krigsvåldtäkt. Hennes mor stapplar efter våldtäkten ut i öknen för att dö, men hon dör inte. Istället föder hon en dotter som hon ger namnet Onyesonwu, ”Vem fruktar döden?”. Mor och dotter lever ensamma i öknen som nomader, tills Onyesonwu […][...]

Flera författare från Ryssland eller länderna i dess närhet protesterar mot krigshandlingarna i Ukraina. Diplomatin liknar en absurd teater och mänskligt lidande breder ut sig och inte är det konstigt om vilsenheten tar plats. Något av detta har skildrats i litteraturen. Här presenterar vi några verk av författare som försvarar det fria ordet – något […][...]

Amerikanerna talar om ”Vietnamnkriget”, vietnameserna om ”det amerikanska kriget”. I det glappet återfinns kanske orsaken till kriget. Em är en berättelse om Vietnam. En berättelse om landet, historien och diasporan. En berättelse om de som växte upp under kriget, och om de som blev ett resultat av det. Det är en berättelse om mänsklighet, och […][...]

För lite drygt ett år sedan gav Nirstedt/litteratur ut två nyutgåvor av Sven Lindqvist, dels Bänkpress och Ökendykarna, och dels den här boken som innehåller både Utrota varenda jävel och Nu dog du. Den senare är en riktig tegelsten, i flera bemärkelser – det är nästan 700 sidor av Europas allra mörkaste historia. Texten är, […][...]