En författares dagbok – är det kanske en angelägenhet enbart för de redan frälsta? Tja, i det här fallet har jag ganska svårt att svara på det. När det gäller Gun-Britt Sundström så hör jag otvivelaktigt till de redan frälsta. Ibland tror jag till och med att jag blivit det redan så att säga med […][...]

Den 4 november spreds ett fotografi av en gammal kvinna med fullständigt blåslaget ansikte på Facebook. Texten till bilden löd ”Stina 85 blev misshandlad och rånad av tre asylinvandrare i Jordbro utanför Stockholm”. Inlägget delades tolvhundra gånger på några timmar och sågs av tiotusentals innan Metroredaktionens Viralgranskare slog larm: ”bilden visar inte en 85-årig kvinna […][...]

Att wallraffa blev ett verb någon gång på 1970-talet, när den tyske journalisten Günter Wallraff levde som de yrken han ville skildra. En mer korrekt benämning hade kanske varit att ”nordströmma” eller något liknande, för den svenska journalisten Ester Blenda Nordström gjorde det redan på 1910-talet. Nordström tog anställning som piga för att själv uppleva […][...]

Våren 2014 reser Rebecka Bohlin runt för att dokumentera berättelser från journalister och andra skribenter om hur de utsätts för hat och hot på framförallt internet, men också i bostaden, på jobbet eller i andra sammanhang där de vistas och rör sig. Det är upprörande läsning om ett försvagat samhälle där en flora av sociala […][...]

För tre år sedan släppte Umberto Eco Begravningsplatsen i Prag, som han då sade skulle bli hans sista roman. Knappast så förvånande, han har ju trots allt varit folkpensionär sedan förra seklet och att värka ur sig intrikata tegelstensromaner med decennier av forskning bakom varje ord är ett hårt jobb. Kanske är det det som […][...]

”Kan vi inte samla in alla signaler, hela tiden?” Orden borde komma från politisk satir, men de lär vara yttrade av NSA-chefen Keith B. Alexander när han under ett besök på GCHQ (Storbritanniens motsvarighet till NSA) såg att det fanns signaler i etern som ännu inte kontrollerades av myndigheten. Det hade tidigare läckt ut uppgifter […][...]

Tidigare i vår rapporterade Sveriges radio P1:s program Medierna om en stor vetenskaplig undersökning av svenska regeringars presskonferenser. Ett treårigt forskningsprojekt har gått igenom alla presskonferenser från 1993 till 2011, och drar slutsatsen att de under den tiden blivit hårdare styrda, med mindre kritiska och krävande frågor. Det skiljer sig både från hur medieklimatet i […][...]

Det finns några rader ur kvartetten i musikalen Chess som gärna krafsar runt i mitt bakhuvud när media rapporterar kring den senaste händelseutvecklingen i Ukraina: ”som vi nu ser förvandlas till ett slagfält för/ det kalla krigets retorik/ en ockuperad zon”. Nog känns det lite just som ”kalla krigets retorik” när journalister försöker att lättöverskådligt […][...]

Många svenskar känner numera till Ogadenprovinsen i Etiopien som det område där de båda svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye greps. Kanske också att området har något med Lundin Petroleum och utrikesminister Carl Bildt att göra. Bakgrunden, om oljebolagens intressen och eventuella inblandning i krigshandlingar – mord, tvångsförflyttningar, systematiska våldtäkter och brännande av byar […][...]

Ett par år efter Tjernobyl-katastrofen medverkade en vän till mig, då åtta, nio år, i ett radioprogram som inleddes med ”den dagen kommer Lisa aldrig att glömma” och handlade om hur katastrofen påverkade oss i Sverige. Men eftersom katastrofens inverkan även i de mest nedsmutsade delarna av Sverige (vilket skall vara norra delen av Gästrikland) […][...]