Nätterna med Mark Strands poesi är långsamma, tysta månljusgator. Ensamma män sitter böjda och skriver med blodfläckar över hjärtat. Ett skimmer, en slöja, ett suddigt blåmärke och livet som bara fortgår i drömmen, där drömmen pågår i verkligheten och litteraturen i livet. Enda tills livet antagit alla nyanser hos det nu gröntonade blåmärket i dikten […][...]

Atlantis utgivning av Lars Gustafssons Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr (under samlingsnamnet Fantastiska berättelser) är antingen pinsamt otidsenlig eller genialiskt rätt. Den ohejdbara fantasirikedomen, det existentiella djupet och det storslagna anspråket i Gustafssons noveller – försöket att säga någonting om människans villkor i historien och universum – är så långt man […][...]

Översättningen av Daniel Kehlmanns Die Vermessung der Welt (Världens mått) skapade i höstas en liten hausse på svenska kultursidor, och Babels Daniel Sjölin åkte till Berlin för att gå på vetenskapsmuseum med författaren och praktisera sin mysiga tyska. Kehlmann, som jag tidigare inte läst, intresserade mig plötsligt mycket. Ett ”Wunderkind” med sju romaner på sitt […][...]

Lucas är en ganska vanlig argentinare, om än kanske lite för beläst. Kanske är han inte helt olik Julio Cortázar. Vem Lucas än nu är så händer det förstås saker i hans liv och runtomkring honom, både vardagliga och lite mer extraordinära, och han kan inte låta bli att fundera över dem. Den där Lucas […][...]

Det finns en rad författare som skriver mycket bra så länge de håller sig inom sitt ganska begränsade område. De kommer med en eller ett par böcker med mer eller mindre självbiografiska motiv, och sen har de inte så mycket mer att säga. Inget ont i det, i och för sig. För tio år sedan […][...]

Witold Gombrowicz Dagboken är en av världens bästa böcker. Kanske den allra bästa nittonhundratalsboken. Jag brukar visserligen säga att Prousts På spaning efter den tid som flytt är den bästa, men frågan är om inte Proust – i sin snobbiga lilla sportbil, med chauffören Agostinelli vid sin sida – får nöja sig med en god […][...]

Alla har väl hört talas om åtminstone någon av dem – Isabel Allende, Jorge Luis Borges, Gabriel Garcia Marquez, Jorge Amado, Mario Vargas Llosa, Octavio Paz, Eduardo Galeano, V.S. Naipaul och andra; någon av alla dessa världskända författare från Latinamerika och Karibien. Lika många har väl kanske inte läst något av dem. Ibland kan det […][...]

Om du är förtjust i postmodernistiska deckare som Pynchons The Crying of Lot 49 (1966), Austers The New York Trilogy (1986), Ecos Rosens namn (1980) och Foucaults pendel (1988) så kommer du att trollbindas av argentinaren Borges novellsamling Ficciones (1944). Det som förenar de ovanstående författarna med föregångaren Borges är bl.a. det meta-litterära, språkfilosofin (ordlekar, […][...]

Biblioteket i Babel är en antologi sammanställd ur novellsamlingarna Ficciones och El Aleph. Att recensera denna bok efter att ha läst den en gång känns ungefär som att försöka recensera en skiva som man endast flyktigt lyssnat igenom, som om man egentligen borde ha läst den åtminstone en två-tre gånger till innan man egentligen kan […][...]

I de historiska romaner som producerats under 1900-talet kan skönjas en utveckling som tenderar att lyfta fokus från själva historiciteten. Detta framkommer bl.a. genom minskad arkaisering av språket, uppenbara analogier med samtiden eller avslöjande, metafiktiva inslag. Utvecklingen har i många fall varit positiv, historien har blivit ett fruktbart redskap för många författare. I fallet Konstantinopel […][...]