Martin Kellermans serie Rocky har varit föremål för stor uppskattning och indignation i närmare två decennier nu, och även om kanske inte allt är strikt självbiografiskt (en del hoppas jag verkligen är tillspetsat) så är det ingen hemlighet att serien mer eller mindre är Kellermans öppna dagbok. Därför har den också förändrats över åren, och […][...]

Detta är inte en recension, det är en pitch, som man säger i det där förment världsfrånvända mediasverige där ingen någonsin ens sett ett köksbord. Jag har läst en bunt böcker om Sverigedemokraterna nu, och det börjar kännas smått poänglöst. I synnerhet så här kort efter valet. Det står liksom inget nytt i dem; allt […][...]

”Nyckeltexter 2010 – 2014” lyder underrubriken till antologin Rasismen i Sverige. Som en historieskrivning över år som inte ens är slut än. Ett valår dessutom, fast boken släpptes innan valet. Det känns ju till en början ganska knasigt. Och samtidigt. Samtidigt verkar 2010 faktiskt oerhört avlägset. Ett år som vi gick in i utan att […][...]

Efter ett visst antal år på nätet lär man sig Godwins lag: ”Den som först jämför sin meningsmotståndare med Hitler har förlorat diskussionen.” En bra regel, men som alla regler har den sina brister. Vad händer när man tycker sig märka att ens meningsmotståndare faktiskt åberopar sig på idéer som i någon mån går tillbaka […][...]