För tre år sedan släppte Umberto Eco Begravningsplatsen i Prag, som han då sade skulle bli hans sista roman. Knappast så förvånande, han har ju trots allt varit folkpensionär sedan förra seklet och att värka ur sig intrikata tegelstensromaner med decennier av forskning bakom varje ord är ett hårt jobb. Kanske är det det som […][...]

Fjortonårige Lorenzo gömmer sig i källaren till huset där han bor med sina föräldrar. Där får han vara för sig själv, precis som han vill ha det. Officiellt är han på skidsemester i Cortina tillsammans med ett gäng klasskompisar, en lögn han virat in sig i för att göra mamman glad. Mamman, vars högsta önskan […][...]

Den fjärde februari skulle Rosa Parks, den svarta kvinnan som en dag sa nej till att ge sitt säte på bussen till en vit man, fylla 100 år. Lagom till den dagen gav Alvina förlag ut boken om henne på svenska. Ben och hans morfar tar bussen till Detroit för att se på något alldeles […][...]

Trieste i dåvarande Italien, 1943: En man hittas med skallen inslagen, nära döden, med svåra hjärnskador och helt utan minne – till och med språket har han förlorat. Den enda ledtråden till vem han är är en finsk sjömansuniform och namnet som sytts in i den: Sampo Karjalainen, så sannfinländskt det kan bli, med Kalevala-ekon […][...]

Fillus de anima. Själabarn. Så kallas de barn som blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet. Maria Listru var barn av en sådan andra födsel, en sen frukt av Bonaria Urrais själ. Det är de inledande orden i Michela Murgias roman Själamakerskan. Boken utspelar sig på Sardinien på 1950-talet […][...]

Det är sommar och varmt i den italienska kuststaden Piombino. Men det är långt ifrån kokböckernas och resemagasinens förföriska bilder över en småputtrig italiensk landsbygd. Istället – en sprucken betongöken, ett stålverk på dekis och en familjevurm som är allt annat än genuin. Det Italien som tar plats i Silvia Avallones debutroman Stål är översexualiserat, […][...]

Astor förlag fortsätter sin novellserie med nyöversatta texter av fem samtida italienska författare. I Astor Novell 6-10 skildras människor som alla befinner sig i gränslandet mellan det privata och det offentliga. Gränsen mellan offentligt och privat – en gräns som töjs allt mer såväl i litteraturen som utanför den och som tar form på olika […][...]

Jag går igenom väggarna. Genom de antitjyvsinhägnade fritidshusen som kontrolleras av antizigenarlarm, som skyddas av antinegerjärngaller, där antipatiska antisemitiska husägare med antirynkkräm äter antiallergiska antipasti i antimateriska bunkrar. Genom de videoövervakade bankerna. Genom kasernernas, mentalsjukhusens, fängelsernas väggar. Och jag blir full i skratt när en vakt försöker stoppa mig, för jag går igenom henne också […][...]

Clelia är uppvuxen på landet utanför Neapel, rättare sagt i Pompeiji bredvid den antika ruinstaden. Hennes bakgrund och familjen är mycket viktiga för henne förstår läsaren. Tråkigt nog kommer det inte till sitt fulla uttryck i boken. Författaren använder del 1 till att teckna ett släktporträtt. Det dröjer överhuvudtaget lång tid innan Clelia presenteras som […][...]

Det låg optimism i luften. Höstvindarna gav näring åt våra frusna hjärtans obändiga längtan efter statusprylar: sportbilar av märket Ferrari, minkpälsar från Pavia, till och med knypplade spetsar och andra dyrbara linnevaror som visserligen inte längre var den obligatoriska vägen in i äktenskapet för döttrarna till den nya generationens kapitalister men: ”Åhh, äkta apuliskt hantverk!” […][...]