Skugga-Baldur är en till omfånget mycket liten bok. Ungefär lika hög som en hand och innehållande knappt 130 sidor med luftig text. Den historia den berättar är synbart enkel men lämnar öppningar åt olika håll, och när den berör urgamla teman och ställer eviga frågor så är det snarare för att påminna om dem än […][...]

Mödrar, fädrar, syskon, kusiner, mor- och farföräldrar, tanter och onklar, vänner, grannar, bönder. Från sida 1 till 215 hinner Gudmundsson med att gå igenom ett helt släkträd plus några intilliggande enbuskar. Han droppar namn som skivnördar listar sina favoritartister. Det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna, en släktforskares tålamod och kunnande vore […][...]

Två år i rad har Indridason tilldelats Glasnyckeln, priset för bästa nordiska kriminalroman. Jag har inte läst Glasbruket och således kan jag inte bedöma om det var 2002 års bästa nordiska kriminalroman. När det gäller Kvinna i grönt … tja. Det måste ha getts ut bättre deckare i Norden under 2003, det är jag alldeles […][...]

Huvudpersonen i Hundra dörrar i brisen är Brynhildur, en isländsk tvåbarnsmor som är på semester i Frankrike. Hon minns sina år som student i Paris, och grämer sig för att hon inte accepterade några av de sexuella inviter hon fick när hon var ung och vacker. För att kompensera för sina begränsade sexuella erfarenheter bestämmer […][...]

Erlendur Sveinsson är en medelålders polis med trassligt privatliv. Hans exfru hatar honom, hans son är alkoholist, dottern knarkar och själv röker han så mycket att det värker i bröstet när han andas. När han blir hungrig äter han hamburgare och sånt som man kan värma i en mikrovågsugn. Han är en enstöring, en rest […][...]

Det här är en bok som jag med förtjusning skulle vilja ge bort till alla mina hästägande vänner, oavsett vilken ras det rör sig om egentligen. Reynirs sätt att se på hästhantering är i stort precis min egen och väldigt universell. Det handlar om hur hästar fungerar oavsett ras, varför de reagerar på vissa sätt […][...]