Så här i debatten kring SD-politikern Margareta Larssons uttalande om hennes vilja att döma en konstnär till fängelse för målningar på en skola, när hon dessutom företräder ett parti som lovordat Ungerns nationalistiska och rasistiska styrning av kulturen – så vill jag betona att detta är en bokstavligt menad politisk vilja. Förankrad i partiet. Som […][...]

Det är inte alltför ovanligt att man läser referenser liksom baklänges. Första gången jag hörde talas om romarrikets fall från republik till kejsardöme tänkte jag förmodligen ”Aha, som i Star Wars”. Trots att det nog snarare är George Lucas som var inspirerad av den romerska historien än tvärtom. Så fungerar berättelser. Så använder vi berättelser. […][...]

Att läsa Hjalmar Söderbergs Historietter, som han kallar sin samling av korta noveller, eller historier, är inte alltid helt lätt. De är färgade av hans tid och rum, Stockholm på 1890-talet, en helt annan tid och en helt annan stad än det Stockholm jag lever i nu. Det är en tid och en stad som […][...]

Att Novellix väljer att publicera en novell av August Strindberg i sin klassiker-fyra är i det närmaste självklart det här Strindberg-året. Jag har dock några synpunkter på valet av novell, Ett dockhem. Ett dockhem publicerades ursprungligen i den omtvistade och skandalomsusade novellsamlingen Giftas (1884) som ett svar på Henrik Ibsens pjäs Et dukkehjem (1879). Det […][...]

När den norske freds- och konfliktforskaren Johan Galtung skriver om sitt liv blir det oundvikligt att inte också skriva om världens tillstånd under det senaste halvseklet. Som en intellektuell seriehjälte tycks Galtung ha varit med precis överallt och boken Johan utan land. På fredsvägen genom världen ger en rad smakprov ur denna imponerande erfarenhet. Galtung […][...]

Aina Rosdal har inte träffat sin bror på femton år. Så länge sedan är det brodern och hennes make kom ihop sig och hon självklart tog makens sida, utan att egentligen ens ha satt sig in i vad saken gällde. En kvinnas plikt är ju att stå sin make bi. Nu är han i alla […][...]

Det är inte så lite i Alfhild Agrells pjäs Räddad som för tankarna till Henrik Ibsens Ett dockhem som kommit några år tidigare. Om man läser den som ett svar på dockhemmet – ett av många i en tid när äktenskap och könsroller debatterades flitigt – så är den ovillkorligen ett ”Nejdu, Ibsen. Det är […][...]

På väggen vid mitt skrivbord har jag tejpat upp en bild på Sigourney Weaver ur Alien 3. Bredvid den har jag en bild på Stig Dagerman. Stig sitter i morgonrock med papper framför sig. Jag hade den på kylskåpet i en lägenhet jag delade med en raggarkommunist i början av 2000. Jag hittade den igen […][...]

Camilla Collett (1813-1895), norsk romanförfattare, kritiker och, som hon brukar kallas, Norges första feminist var nära vän till Henrik Ibsen. I sin bok Nora, Nora: Henrik Ibsens dockhem och Ingmar Bergmans berättar Margareta Wirmark om hur Collett påverkade Ibsen att skriva Ett dockhem. Collett och Ibsen umgicks mycket och diskuterade litteratur och vänskapen varade hela […][...]

När mina föräldrar var små fanns det inte teve. Det är fullkomligt fascinerande. Mina barn kommer förmodligen ha lika svårt att förstå att jag växte upp med bara två kanaler (för att inte tala om frånvaron av Internet, inte ens jag fattar hur vi klarade oss utan Internet). Och det måste ha varit väldigt spännande […][...]