Börjar bläddra i Som jag vill vara en seg kväll i lånedisken och kan bara inte lägga ned den. Den fumliga tonårsförälskelsen, fjortisfestandet, de enorma konsekvenserna och besluten – min inre tonåring är helt enkelt förtrollad. Och det håller i sig. Till och med när jag läst ut romanen har jag svårt att släppa den. […][...]

Att bli gravid är bland det farligaste man kan göra. I många delar av världen är det fortfarande rent hälsomässigt det farligaste. I Sverige är vi lyckligt nog begränsade framför allt till karriär-, relations- och identitetsmässiga risker. För det räcker ju med just risken att som kvinna kunna bli gravid, vara mer barnledig och mer […][...]

Någon har beskrivit övergrepp som att plötsligt bli dumpad mitt i en labyrint. Alla idiotiska vägval efter det är på samma gång ditt eget ansvar och ett resultat av den plats i labyrinten du haft att utgå ifrån. Ulrika Olsons plats i labyrinten hör till de värsta man över huvud taget kan föreställa sig. Sexuellt […][...]

Kropp, sexualitet och reproduktion tycks alltid ha varit närmast ideologiska slagfält där män och kvinnor, stat, familj och individ tävlat om kontrollen. Människor vill kunna planera sina liv och relationer; samhällen vill av olika anledningar styra deras beteenden och antal. Åtminstone sedan antiken har man använt sig av olika metoder för att avbryta oönskade graviditeter […][...]

Om muserna är kvinnliga, vem ska då vägleda de kvinnliga konstnärerna? Frågan som lyfts fram redan i baksidestexten till Nancy Hustons Skapelsejournal har ett eko av en annan fråga i en annan bok, numera en modern klassiker, om kvinnor och författande. I början av The Madwomen in the Attic formulerar Sandra M Gilbert och Susan […][...]

Och inte sten. Om det fanns sten Och vatten också Och vatten En källa Ett källkar bland stenen Om bara ljudet av vatten fanns - Men det finns inget vatten När T.S Eliot skrev The Waste Land 1922 så var det bland annat som en spegling av en västerländsk civilisation som förlorat sin fruktsamhet i […][...]

För att börja med ett plus: formatet gillar jag mycket. Liten bok, lätt att ta med sig. Korta noveller, lagom att läsa en på bussen, en på tåget, en innan föreläsningen. Varför görs det inte mer sådant? Perfekt för moderna människor med begränsad tid. Att skriva så korta berättelser bra är säkerligen en konst för […][...]

Det börjar i magen. Sedan bubblar det upp, rusar från mellangärdet via strupen och rinner över, ut i ögonhålor och mun – skrattet. Jag försöker kämpa emot men det är omöjligt, jag frustar och fnissar medan mina medpassagerare tittar på mig med döda blickar. Jag sitter på tunnelbanan hem från jobbet och i min hand […][...]

Aase Bergs tredje diktsamling heter Forsla fett och är bunden i ett format som bara mäter 15×11 cm. Litet och praktiskt för den som vill bära med sig en diktbok på tunnelbanan, jobbet eller cafébesöket. Kanske som brukspoesi? Men, nej! Det är lika bra att säga det med en gång: Det här är en sådan […][...]