Georges Perecs Ellis Island är ingen historisk redogörelse, ingen studie i immigranters eländen. Inte heller är den särskilt poetisk. Ändå är det med ett slags faktapoesi man har att göra. Och det den fångar, eller vill fånga, är rentav svindlande. 1978 – 1979 spelar Perec och filmaren Robert Bober in en film om ön Ellis […][...]

Svenskar brukar avundas danskarnas deras "hygge"och deras småputtriga grannvänlighet. Det har de inte särskilt stor anledning till. "Ligusterfascisme" är ett lika gångbart ord, det som täcker en annan aspekt av livet grannar emellan. Väster om Öresund skiljer man på naboer och genboer, de som bor bredvid varandra, och dem mittemot, men man uppför sig ungefär […][...]

Hamlet har egentligen aldrig varit min favorit. Men är man nu intresserad av översättandets alla mysterier så är det lätt gjort att ändå samla på sig en bunt olika upplagor. Sture Pyks översättning av den legendariska pjäsen kom ut för några år sen på Fischer & Co och är så vitt jag vet den nyaste […][...]

Man behöver inte vara litterärt von oben eller exentriskt smal i sin smak för att uppskatta Georges Perec. Jag vet inte ens om det underlättar. Men man måste ha öppna sinnen och vara beredd på att ingenting kommer att likna någonting annat. Det är en modernism som kräver att varje ny bok blir en aldrig […][...]

Den fulländade romanen är en utopi. Varför skulle annars författare fortsätta att författa och läsare fortsätta att läsa? Det är något vi söker. Den ungerske författaren Péter Esterházy uttrycker det bra i Hrabals bok (en roman som för övrigt påminner om och kanske har inspirerat Mulisch): Världens fakta är inte litteraturens fakta. Men världens sanningar […][...]

Hur skulle du må om du var pank och bodde i ett gammalt nedslitet hyreshus strax utanför en tung industristad mitt i ett välmående Norge som sprudlar av livsglädje och rikedom? Odda har omkring 6000 invånare och ligger i det innersta av Sörfjorden som sitter ihop med den större Hardangerfjorden. Där finns en betydande industri: […][...]

Det hela börjar med att Noam Vokaal ligger sömnlös. Hans hjärna mal på tomgång och han ser bara bokstavsgröt i boken framför sig. På radion rapporteras slutsiffrorna i en Davis Cup-match mellan Santana och Darmon på Roland-Garros. N. Vokaal har sömnproblem, för någonting saknas honom. På Alla Själars Dag försvinner han. I en sista dagboksanteckning […][...]