Jag gillar Göran Greider. Han slår mig inte sällan som en av de sista ideologiskt tänkande socialdemokraterna, om inte den sista. Så är han förstås inte politiker heller, utan skribent. Som sådan producerar han böcker på löpande band, och jag undrar en liten smula varför Liten bergspredikan för socialister blev just en bok och inte […][...]

Östern vidgar sig. Det som i På vägen till Babadag utgjordes av Europas östra yttergränser, är nu också de för oss avlägsna delarna av Ryssland samt Kina. Blicken är emellertid den samma, den som ser långt och skönjer det nära i det fjärran. Andrzej Stasiuk far genom landskap som får en att vilja ”dö…[och] återgå […][...]

Man får nog säga att finansministern gjorde bort sig. I november 1969 gick Gunnar Sträng till attack mot Sara Lidmans rapportbok Gruva – ”alls icke representativ för förhållandena uppe i LKAB”. Människorna kring gruvorna i Kiruna och Svappavaara, menade Sträng, var ”indignerade över den här presentationen av sin arbetsplats som här alldeles oförhappandes har ramlat […][...]

Frantz Fanon föddes i den franska kolonin Martinique, utbildade sig till psykiater i Paris och slogs under andra världskriget, som så många andra koloniundersåtar, på Frankrikes sida och för den franska revolutionens ideal om jämlikhet och broderskap. 1953 fick han en tjänst som överläkare i Algeriet där han kom att uppleva och ta ställning för […][...]

Trots ett stolt arv av sin revolution – där frihet, jämlikhet och broderskap skulle bli framtidens ledord – så kom Frankrike att bli en av de stora kolonialmakterna. Kolonier världen över exploaterades under mycket brutala förhållanden, för att tillfredsställa moderlandets expansiva intressen. Ett av dess kolonier var Algeriet, i norra Afrika. Det landet skulle komma […][...]