Vad gör man när livet radikalt förändras utan att man vill det själv? När personen man älskar, älskar tillbaka men inte på samma sätt som innan? I dagboksform får vi följa Monique där hon gör granskande reflektioner om sina relationer till barnen, den äkta mannen, väninnor och livet. Monique lever i Paris tillsammans med sin […][...]

En ung kvinna, Zabo, reser norrut på Mississippifloden från New Orleans. Året är 1863 och hon ska söka reda på sin gammelfarmor. Det amerikanska inbördeskriget rasar och Konfederationen håller på att tappa kontrollen över Louisiana. Resan är livsfarlig: skogarna och träskmarkerna kryllar av gerillasoldater, spillror av Syds armé. Nordstatarna avrättar vem som helst på minsta […][...]

Olyckans ontologi. När jag läste titeln kom jag att tänka på en person jag träffat. Hon hade efter två hjärnblödningar börjat se små tecknade figurer, kanske inte högre än ett par äpplen. Dessa små figurer följde efter henne i grupp. Det låter gulligt och fint och så, men när hon mådde sämre började dessa vilja […][...]

Florent-Claude Labrouste medger att han haft kärleksfulla föräldrar, en bra uppväxt och fått en god utbildning. Men han hatar sitt namn. Med karriären som expert inom jordbrukspolitiken har det gått sisådär. Florent-Claude har haft svårt att hitta mening i arbetet. Dock har han det gott ställt, kör Mercedesjeep och bor i eftertraktad Parisvåning med utsikt. […][...]

Varor läggs upp på kassabandet. En efter en åker de iväg och när den sista slagits in i kassan går kunden fram och betalar. Föreställ dig nu ett väldigt l å n g s a m t kassaband. Varorna skulle kunna symbolisera människor som du mött i ditt liv. När kassörskan behandlar dem en i […][...]

Ett människoliv på 1600-talet var kantat med många hot, särskilt när man betänker sjukdom och hälsa. Viss läkekonst och vård fanns, men väldigt många sjukdomar som vi idag kan bota slutade med döden. I Europa levde de flesta i jordbruksgemenskaper där de plöjde åkrar och vallade boskap. Kyrkans kontroll sipprade in i tankemönstren. Man kunde […][...]

Någon gång för länge sedan läste jag Anna Gavaldas novellsamling Jag skulle önska att någon väntade på mig någonstans. Inte vet jag när, men det var någonstans mellan millenniebuggen och millenniumtrilogin, typ. Jag älskade den. Jag tyckte att Gavalda var ett geni. Efter att ha läst en ny novellsamling av henne så är jag inte […][...]

Föräldrars åldrande är smärtsamt och avigt. Den som alltid (ja, jag är medveten om att jag pratar om idealfall här) har stöttat och hjälp en, blir mer och mer den som behöver ens egen hjälp och stöd. Som får svårare att se eller att röra sig, som behöver lugnas. Den som alltid självklart satt dina […][...]

Det var min fina väninna som tipsade mig om boken, hon sa att den var jätteknäpp och att författarinnan var jätteknäpp. Vi pratade om den när vi var i Barcelona tillsammans. Vi gick på museum och berättade för varandra om olika erotiska klassiker vi läst, typ som Woody Allen föreställer sig tjugoåriga studentskor är, utom […][...]

Minnen, egna och andras, är det som utgör Nina Bouraouis bok Alla människor har av naturen ett begär att få veta. Minnen från barndomens Algeriet och Frankrike, minnen från ungdomen, moderns minnen från sin barndom. Tillsammans formar de en utvecklingsroman eller kanske en skapelseberättelse. De olika tidsplanen går i varandra och fram träder liv och […][...]