I år fyller Susan Faludis feministklassiker Backlash 20 år. Det är lätt att glömma, av flera skäl. Inte bara för att det finns en president Bush och ett Irakkrig i Faludis samtid också. I Backlash beskriver Faludi den motreaktion mot feminismen som svepte över USA på 1980-talet, men hon tecknar också jämställdhetskravens historia som en […][...]

Rör dig inte i fel miljöer, på fel tidpunkter eller kring fel personer. Klä dig inte för provocerande, var för all del inte för full, eller kåt, eller pryd, eller naiv. Skyll alltid dig själv. Kvinnorna i Rädslans geografi har känt sig instängda i de där strukturerna hela livet. De har varit snälla döttrar, snälla […][...]

Sedan jag hörde ”Running up that Hill” på radio när den släpptes som singel, så har jag haft Kate Bush som en av mina stora idoler, eller förebilder, om man så vill. Hon dansar fantastiskt, sjunger fantastiskt och gör riktigt underbara låtar. Tycker jag, i alla fall. Samma sak verkar Deborah M. Withers tycka, som […][...]

Elin Wägner och Virginia Woolf föddes båda 1882. Varken Wägner eller Woolf hade någon akademisk utbildning, men 1911 höll Wägner ett feministiskt föredrag för kvinnliga studenter vid universitetet i Uppsala, vilket kan liknas vid de föreläsningar Woolf höll för kvinnliga studenter vid universitetet i Cambridge 1928. (Woolfs essä med titeln A Room of One’s Own […][...]

Livet i det här samhället är – i bästa fall – skittråkigt, och ingen aspekt av det är över huvud taget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering, och förstöra det manliga könet. Valerie Solanas – innan hon blev föremål för Sara […][...]

Om man ska lista några tidstypiska svenska sjuttiotalsföreteelser, bör man bland progg, mah-jong-kläder, bokstavsvänster och gröna vågen även ta med grupp åtta. För få företeelser andas så mycket sjuttiotal som just denna pionjärgrupp med sina ”kvinnor kan”-sjungade demonstrationståg och den tidstypiska blandningen av feminism och socialism. Förgrundspersonen Ebba Witt-Brattström har tagit en ordentlig djupdykning i […][...]

Min mamma var en av de kvinnor som gav upp sitt jobb för att vara hemma med barnen. Helt frivilligt, det är inget hon har ångrat, säger hon. Har man en man som är bonde är valen på hemmaplan förvisso inte överväldigande många. ”Jag ska aldrig gifta mig med en bonde”, sa jag. Jag trodde […][...]

Aina Rosdal har inte träffat sin bror på femton år. Så länge sedan är det brodern och hennes make kom ihop sig och hon självklart tog makens sida, utan att egentligen ens ha satt sig in i vad saken gällde. En kvinnas plikt är ju att stå sin make bi. Nu är han i alla […][...]

En fras återkommer så fort jag pratar med någon om Erica Jongs kultförklarade Rädd att flyga, som jag antikvariatsfyndat för några veckor sedan: ”Jag skulle väl inte direkt säga att det är en bra bok, men …” Men. Jag fortsätter att prata om den, fundera på den. Till saken hör förstås att Rädd att flyga […][...]

En vän till mig vägrade konsekvent att läsa manliga författare som uttryckt sig om eller behandlat kvinnor illa. (Det reducerar litteraturhistorien ganska betänkligt.) Om någon till exempel sa någonting om Strindberg svarade hon alltid i stil med Du vet väl att han runkade i ett akvarium för att han ville hitta ett sätt att reproducera […][...]