Jag vet, julromaner spelar i en egen feelgood-liga med en egen måttstock. Men när det gäller En sagolik jul tror jag inte att man kan älska hästar, jul och snöfall så mycket att det går att bortse från både logiska luckor och ett händelseförlopp som är mer än lovligt förutsägbart. Och ja, den här texten […][...]

Det är besynnerligt att Katie Fforde, som är en etablerad feelgoodförfattare hemma i Storbritannien med en lång rad titlar bakom sig, inte blivit översatt till svenska förrän nu. Pittoreskt engelskt byliv, gamla prylar, ett par hundar, livsstilsval och kärlekstrubbel är hennes “cup of tea”, vilket som bekant brukar gå hem bland oss anglofiler här hemma. […][...]

Halldór sitter vid sitt köksbord och äter gröt medan han tittar på arbetarna som gräver ett dike längs hela hans gata för att kunna lägga kullersten. Över den löper en spång fram till hans närmaste granne Gyða som han gått och kärat ner sig i. Han är arbetsbefriad efter ett produktionsstopp på räkfabriken där han […][...]

I flera scener i boken Tour de chambre går tankarna tillbaka i tiden, närmare bestämt till åren då livet levdes i studentbostad. Huset med den långa korridoren där små angränsande rum rymde det nödvändigaste. Ett delat kök och lukten av andra studenters mat kunde endera få saliven att rinna till eller framkalla illamående. Det är […][...]

I Ingemar Modigs uppvaknande är det den oväntade vänskapen mellan den äldre, ensamme Ingemar med tvångssyndrom och den unga, fotbollsintresserade Dalia från Syrien som står i centrum. Trots att det är många allvarliga ämnen som behandlas så har romanen en lättsam och humoristisk ton: Att Ingemar Modig hamnade här, i en dragig tvåa på bottenplan, […][...]

I den lilla fiktiva byn Chilbury i sydöstra England finns få män kvar våren 1940 då de kallats in för att försvara sitt land. Så få män att kyrkoherden helt sonika bestämmer sig för att lägga ned församlingens kyrkokör. En petitess skulle många säga men för några av kvinnorna i byn är kören så mycket […][...]