Var Shakespeare den vi hittills har förmodat att han var? En självlärd hantverkarson från vischan som provade lyckan i det elisabetanska London och blev odödlig på kuppen? Det är förstås omöjligt att säga säkert. Vad han emellertid uppenbart blivit i vår tid – förutom naturligtvis högt älskad och ofantligt spelad dramatiker – är ett slagträ […][...]

Privatisera, konkurrensutsätt, avreglera, minska det statliga krånglet, öka frihandeln internationellt. Låt marknaden sköta sig själv utan statliga ingripanden, så kommer tillväxten som ett brev på posten. Marknaden kommer då, som om den sköttes av en ”osynlig hand” (som Adam Smith en gång påstod), att styra alla resurser dit där de gör mest nytta. Det är […][...]

Så här i valtider … jo, faktiskt, det går delvis att läsa denna antologi om kungen, För Sverige – nuförtiden, som en hjälpreda inför valet av parti. För här uttalar sig både Fredrik Reinfeldt och Lars Ohly om kungen och monarkin, och de har naturligtvis helt olika uppfattning. Inte för att monarkins existens på något […][...]

Titeln låter väl inte som någon kioskvältare. Omslagets komposition av kräkfärgad gulgrön rubrik mot pastell-orangeröd bakgrund (samt bilderna på ett antal små kameleonter vilka skär sig lika mycket mot bakgrunden) är utan tvivel vedervärdig. Man kan fundera på om SNS förlag av någon anledning inte vill att den här boken ska sälja? Douglas North har […][...]

I april 1945 gick brittiska trupper in i det tyska koncentrationslägret Bergen-Belsen. Det innebar frihet för de många tusen fångarna som lidit enormt men att friheten också skulle innebära överlevnad var tyvärr inte något självklart. De brittiska soldaterna och den sjukvårdspersonal som var först på plats stod inledningsvis inför övermäktiga fiender. Fiender som visserligen inte […][...]

Jag brukade tycka att det där med klass väl ändå var en onödig diskussion. Arbetare hit och borgare dit, liksom. Jag förstod inte grejen, medelklass är vi allihopa. Ända tills jag fick händerna på Anneli Jordahls Klass – är du fin nog? för några år sedan. Särskilt intervjun med hennes mamma berörde mig, för jag […][...]

Det finns vissa böcker som lämnar kvar särskilt starka intryck. Som formar ens världsbild, för att vara helt korrekt. För mig har Sven Lindqvists "Utrota varenda jävel" och Nina Björks "Under det rosa täcket" varit sådana böcker. Den första en rasande uppgörelse med kolonialismen, förklädd till stillsam ökenresa. Det andra en lika rasande avklädning av […][...]

Hur är det möjligt? Varifrån kommer styrkan att resa sig efter att ha blivit kränkt på värsta tänkbara sätt? Mukhtar Mai var helt ovetande om vad som väntade henne den där dagen år 2002 när hon följde med sin far, sin farbror och en vän till familjen till jirgan, byrådet, för att be om förlåtelse […][...]

Ska man skriva en bok om Strindberg som folket kan ta åt sig så görs det bäst genom att lyfta fram detaljer som att han dog i Blå Tornet med blodblandade spyor i sängen och att han vid något tillfälle kan ha uttryckt en önskan om att äta sköldpaddssoppa ur en klosett. Först då, nedkastad […][...]

För drygt 100 år sedan försökte staten Indiana lagstifta fram ett enklare värde för pi; lyckligtvis var en matematiker på plats och kunde ge dem en snabblektion, och Indianas skolbarn får än idag traggla 3,141592654 etc. Det låter ju som en kul skröna, men det lite kusliga är att något liknande nu alltså håller på […][...]