Kerro Holmbergs senaste diktsamling Tänka ugglans bo får mig att googla på just ugglor. Även om titeln är metaforisk söker jag efter något konkret som ska hjälpa mig in i dikten. Det behövs inte, ska det visa sig, för det här är dikt som leder läsaren in via den tydliga inledningen och sen gör det […][...]

I höstas kom pocketversionen av Brombergs nyutgåva av Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor, som gavs ut första gången 1924. Även om enstaka ord avslöjar att texten skrevs för hundra år sedan, känns de här mörka och suggestiva kortnovellerna precis lika aktuella idag. Det handlar om livet och döden, kärlek och uppgivenhet, samtidigt som allt berättas […][...]

I Prosa 1, som kom ut i våras, har Bokförlaget Atlas samlat tio kortare texter av Jon Fosse tillsammans med en introduktion av litteraturkritikern Mikaela Blomqvist. Den tidigaste är Fosses första publicerade novell från 1981, den senaste är från 2014. Det är en samling med noveller och dikter samt några texter som kanske bäst beskrivs […][...]

För fem år sedan publicerade sportbloggen SB Nation en artikel med rubriken ”What Football Will Look Like in the Future”. Författare var en av bloggens redaktörer, Jon Bois, och de inledande raderna ser först ut som vilken artikel som helst, med snärtiga meningar som ska väcka läsarens intresse: It’s clear that the sport of football […][...]

Jag bestämmer mig för att inte börja den här boken med ordet ”jag”. Den inleds alltså med en eftergift, ett utstuderat misslyckande. Ett bekräftande av det uppblåsta jaget snarare än ett avståndstagande från det. Möjligen en kastad handske, att jag utmanar mig själv att utmana mig själv. Svansen biter sig fast. Christer Bobergs senaste bok […][...]

Det är något speciellt med Samuel Becketts klassiska pjäs I väntan på Godot (1952). Det går inte att komma ifrån. Jag såg den på Stockholms stadsteater i en uppsättning av Thommy Berggren med Mikael Persbrandt och Johan Rabaeus i de två huvudrollerna, och var helt tagen efteråt. Det var något med deras varma gemenskap mitt […][...]

Där är Laura och där är Anna, med Karl Peter och Bård. Eller är det Bård och Karl Peter? Flera gånger måste jag bläddra tillbaka någon sida för att komma ihåg var jag är, vem i berättelsen vi är hos. Det är Laura som är dottern och Anna som är mamman, men jag rör hela […][...]

Branta, mörka klippor som stupar ner i ett vidöppet hav, en himmel som bär den skarpsynta höken om dagen och nattens alla stjärnor om natten. Den amerikanska västkusten kring Monterey är en storslagen miljö, ständigt återkommande i poeten Robinson Jeffers dikter. I början av 1900-talet blev han så tagen av detta karga men glittrande paradis […][...]

Jag kom i kontakt med existentialismen redan som tonåring, precis som Sarah Bakewell. Den engagerade och kompromisslösa inställning till livet som Jean Paul Sartre och Albert Camus gav uttryck för i sina texter fascinerade mig, och jag minns att jag fantiserade om att sitta på caféerna i Paris och se cool ut som Simone de […][...]