dagensbok.com » Dryck

Richard Man "Alkoholfritt till maten"

Cecilia Bergman — Mon, 16 Jul 2018 22:00:59 +0000

Richard Mans föräldrar kom till Sverige från Hongkong och startade en kinakrog i Dalarna. Där har Richard Man hjälpt till med groggblandningar sedan unga år. De kunskaper han skaffade sig där förde honom ut i världen för att arbeta som bartender och spritambassadör. Han har aldrig ansett att alkoholen i sig är det intressantaste, utan smakerna. När han väntade sitt första barn och hans fru önskade alkoholfria alternativ när de besökte restauranger insåg han hur torftigt utbudet är för den som inte önskar dricka alkohol.

Den insikten var upprinnelsen till den här boken och ett långtgående projekt att finna spännande dryckesalternativ utan alkohol.

Alkohol är en viktig smakbärare, det kommer man inte från. När man producerar alkoholfria viner och öl genom att dra ur alkoholen så försvinner en del av smaken. Man, som också har en examen i kemi, beskriver pedagogiskt hur den här processen fungerar och varför det är enklare att få till alkoholfritt öl än vin.

Istället för att hitta alkoholfria varianter av öl och vin kan man gå en helt annan väg och hitta helt andra drycker och smakkombinationer som är goda i sin egen rätt. Lite som vegetarisk mat, det är alltid godare med vegetariska rätter som är fantastiska i sig själva än att äta kötträtter där köttet är ersatt med något som försöker efterlikna köttets smak och struktur utan att lyckas.

Jag uppskattar verkligen denna ambition och blir sugen på att arbeta mig igenom dryckerna i boken, här finns både varma, kalla och bubbliga drycker. Drycker baserade på kaffe, te, kombucha, systembolagets alkoholfria alternativ och vanligt hederligt kranvatten.

Att göra alkoholfria drycker som är goda i sin egen rätt kräver dock betydligt mer tid och ansträngning än att korka upp en flaska vin.

Mer tid och fler redskap. Räkna inte med att kunna blanda ihop något på det du har hemma, med redskap som redan ligger redo i köksskåpen. Här krävs ansträngning! I gengäld tror jag att man lär sig massor om smak och smakkombinationer.

Allt behöver inte alltid vara så himla snabbt och enkelt!

Richard Tellström "Hunger och törst"

Tone Sundberg Brorsson — Sun, 01 Nov 2015 23:00:09 +0000

För att vara en bok om mat, är Hunger och törst ganska ofta rentav osmaklig. Inte heller handlar den det minsta om just hunger eller törst. Tellström skriver om maten som kultur, han komplicerar aldrig innehållet med reflektioner över svält, produktionsvillkor, etc. Köttproduktionens etiska avvägningar lämnas i stort sett därhän. Tellström kommer med flagranta generaliseringar: ”Det är få, om ens några maträtter, som vi tvingats äta”, eller: ”Vi skulle sannolikt dö av uttråkning om vi var tvingade att äta dem varje dag livet ut”. Detta ”vi” som Tellström skriver om är så tydligt ett privilegierat västvärlds-vi. När en stor del av världens befolkning lever i svält och dör av näringsbrist, talar Tellström om att vi skulle dö av uttråkning om vi var tvungna att äta samma mat varje dag, eller ta ett piller istället för att äta. Det är svårsmält.

Att köttproduktionen är ett problem är i princip gammal skåpmat. Oavsett om man talar om villkoren för djuren, miljön eller världssvälten, återkommer köttindustrin som en bov i det hela. Tellström, som gärna skriver om matens njutningar, berör inte köttindustrins inbyggda problem med några vidare argument. Om vegetarianism som ”normkritisk diet” skriver han att om man inte äter kött ”måste” man äta kosttillskott som djurtestas, därmed är det är omöjligt att se en tillvaro där vi inte dödar djur för mat. Detta leder till att vegetarianism förlorar en del av sin trovärdighet då ”man inte fullt ut lever som man lär” och därmed behövs inget mer problematiserande över köttindustrin. Tellström ser här inte att hans tankemönster är rotat i köttnormen. Det finns kosttillskott som inte djurtestas och djurtestningen som metod har stora problem, särskilt i fråga om representerbarhet och applicering. I många fall är resultaten från djurtester helt missvisande när man applicerar dem på människor, och ett flertal bättre metoder har utvecklats och fortsätter att utvecklas.

Tellström är i Hunger och törst inställd på att diskutera mat och måltiden som kulturellt fenomen. Det är därför givetvis där han lägger krutet. Det är också då det blir intressant, tankeväckande och roligt att läsa. Det är nog också därför som de halvfabrikat till argument han tar till för att avvisa vegetarianismen eller den okritiska västvärldsblicken blir så störande. Det hade varit bättre att antingen problematisera fullt ut eller inte alls. Antingen låtit boken diskutera matkultur och inget annat, eller problematiserat matkulturen ordentligt.

Tankeväckande blir det när Tellström skriver om matparadigm. Exempelvis menar Tellström att det i Sverige finns ett matparadigm om säger att riktig mat är varm mat. I Norge och Danmark är en lunch ofta en kall smörgås, medan detta är otänkbart att servera som lunch i en svensk skola. Även om den varma maten skulle vara halvfabrikat och smörgåsen skulle vara mer näringsriktig är det den varma maten som går segrande ur striden.

Hunger och törst innehåller även en mängd matanekdoter som är såväl intressanta som roliga att kunna briljera med. Visste du att ordet öltält kommer från Malmöfestivalen? Eller att första gången det åts färskpotatis i Sverige var i Skåne runt 1900? Innan dess åts potatisen nästan rutten och det fanns på 1800-talet bara ett ord för potatissmak, ämt eller änt, som är den smak en potatis har precis innan den är för rutten för att ätas.

För den som är intresserad av mat och dryck är Hunger och törst ypperlig att sätta tänderna i. Tellström diskuterar maten i förhållande till andra kulturformer, förmedlar mathistoria och ger en hel del tankeväckande perspektiv på den mat vi i Sverige äter idag.

Fern Green "Gröna smoothies"

Cecilia Bergman — Tue, 25 Nov 2014 23:00:06 +0000

Jag har en juicecentrifug stående längst in i ett köksskåp som jag köpte för en hel drös år sedan för att göra vetegräsjuice. Jag lyckades göra sådan juice några gånger men det var väldigt mycket jobb för väldigt lite juice. Några gånger per vinter kommer centrifugen fram för att pressa juice av morötter och apelsin till någon söndagsfrukost. Men i år har jag testat den senaste juicetrenden och fastat med juicer på spenat, selleri och andra gröna grönsaker. Det är godare än jag trodde och det känns som, möjligen av ren inbillning, att det ger en energikick. Det stör mig dock att det blir så mycket träiga, trista fibrer kvar som man inte kan göra så mycket av. Det är mycket nyttig mat som går i soporna när man pressar juicer.

Vill man prova en avgiftningskur med gröna smoothies och juicer kan Gröna Smoothies passa. Den innehåller inte, som titeln antyder, enbart recept på smoothies. Här finns också recept på gröna juicer och olika typer av nötmjölk. Alla recepten är helt veganska och inledningen innehåller kort information om juicers avgiftande nytta och reklam för mixers och juicecentrifuger. Texten känns inte särskilt genomarbetad och jag blir inte alls inspirerad att ge mig på bokens detoxprogram.

Bokens receptdel känns funktionell med ingredienser i både text och bild samt en notering om vad just den här juicen är bra för. Varje juice är fotograferad i en exakt likadan juiceflaska och man ser hur den kommer att se ut efter att den är mixad eller pressad.

Boken innehåller vad man kan förvänta sig men skulle ha kunnat vara mer inspirerande.

Lars Torstenson "Vintillverkningens ABC"

Gäst — Thu, 14 Jul 2005 23:00:00 +0000

Lars Torstensson är en svensk som kan titulerara sig vinbonde i Frankrike! Han är även författare skulle jag vilja tillägga, Vintillverkningens ABC är långtifrån hans första bok om vin. Tidigare titlar är bland annat Rött, vitt, rosé och Vinprovningens ABC.

Många är vi som vill till Frankrike, kanske med just den idylliska drömmen om att, fjärran vardagen i den kalla nord, ha någon form av verksamhet, som ett kafé, eller rent utav odla vin. Man bör förstås i sammanhanget dra en klar skiljelinje mellan hobbyverksamhet efter till exempel inträde i pensionsåldern och det professionella yrkesvalet.

För Monsieur Torstensson blev ett liv som vinodlare i Frankrike sanning, men enligt honom själv är det en ständig kamp mellan dröm och verklighet, med i högsta grad hårt arbete som insats. Där rätt beslut i rätt tid hela tiden är avgörande för det önskvärda slutresultatet, nämligen goda viner som säljer i en stenhård konkurrens, där inte minst trender är betydande i konsumentperspektivet.

Läsaren får i och med bokens huvudkapitel en intressant inblick i vintillverkningens fem huvudmoment: odlingen, skörden, jäsningen, lagringen och blandningen. Allt beskrivet med fackmannens egna ord, vilka kryddas med en portion humor, men också hans egen tankeprocess under respektive moment.

Medveten kvalité från första början är ledstjärnan för vinodlaren, alltså redan i vingården där ett omsorgsfullt val av druvor skall ha gjorts med hänsyn till både jordmån och klimat. Ett av de tuffare besluten, enligt Torstensson, är sedan att bestämma rätt tid för det känsliga skördetillfället. Väl med sina druvor i vineriet, som omgående pressas, kan vinmakaren innovativt skapa sin vinstil under momenten jäsning, lagring och blandning.

Året på vingården beskrivs med nästintill förföriska bilder från Provence i sydöstra Frankrike där Torstensson är verksam. Vidare får läsaren en allmän kunskap om världens gröna och blå druvor. Det avslutas med en kort genomgång av några övriga vinstilar och en värdefull ordlista för den vinbitne.

Med tanke på ett i vårt land alltmer ökande intresse för mat i allmänhet, och anammande av kontinentalt dryckesmönster i synnerhet, rekommenderar jag varmt denna bok. Det är folkbildning i ämnet vinkunskap på ett lättbegripligt sätt.

Kenth Olsson "Absolut story"

Gäst — Thu, 14 Jul 2005 23:00:00 +0000

Boken är förpackad i kungsblå färg, med boktiteln i silverfärgad text, därtill en diskret tryckt silhuett av den välkända flaskdesignen. Bilder och layout är trevliga och intressanta, och ger ett mervärde till läsningen.

Absolut Story börjar vid Liquors Congress på Fairmont Hotel i New Orleans, där Vin & Sprit AB lanserar svensk vodka på den amerikanska spritmarknaden. Kenth Olsson beskriver denna otroliga framgång på ett kortfattat och rättframt sätt.

Författaren har verkligen gjort en omfattande populärhistorisk beskrivning där svensk vodka hela tiden vävs in och följer med i historiebeskrivningen. Boken är lättläst och en guldgruva för den som vill ha en allmän historik om the Absolut Story, från vikingar till vodka. Författaren ger också en rik lokalhistoria om bland annat Åhus, där Absolut Vodka tillverkas idag.

Det förekommer även mängder med små historiska tårtbitar som är vackert serverade bland bilder och illustrationer. Det är bara att ta för sig! Visste ni exempelvis att en stadsdel i New York är uppkallad efter en svensk vid namn Jonas Bronck? Han var förste svensk på Manhattan under 1630-40-tal och stadsdelen kom att kallas Broncks Land, som senare kort och gott blev Bronx.

Jag kan varmt rekommendera denna bok till er som är fans av Absolut Vodka och vill veta mer om bakgrunden till framgången. Boken borde vara ett självklart komplement till ett absolut fullständigt barskåp!

Hattie Ellis "Kaffe - upptäck, utforska, avnjut"

Helena Ehnbom — Sat, 05 Feb 2005 23:00:00 +0000

Jag är förmodligen inte ensam om att känna mig lite vilsen och otrendig i latteträsket när snabba beslut krävs och kunskapen kring skillnaden mellan en macchiato och en cappuccino scura är viktigare än att kunna cykla. Hattie Ellis har skrivit boken Kaffe med underrubriken "upptäck, utforska, avnjut" och där om någonstans borde jag ju kunna bli upplyst.

Ellis inleder med att berätta om kaffets historia och lite kuriosa kring det första franska caféet till exempel, enligt utsago Café Procope som öppnade 1689. Lite tvärsäkert hävdar hon även att det var efter Boston Tea Party som amerikanerna avfärdade teet som opatriotiskt och övergick till att bli en nation av kaffedrickare. Svårt att kontrollera och kanske inte helt vetenskapligt belagt.

Hon fortsätter med att skildra berömda kaffedrickare – Voltaire hällde i sig 50 koppar per dag – och går sedan in på bönornas ursprung, förvaring, termer och rostning för att sedan följaktligen komma in på själva brygden. Hemligheterna bakom den perfekta koppen och hur det där med espresso egentligen fungerar är intressant läsning.

Den stora behållningen är ändå kapitlet med recept. Vad sägs om kaffeglass, mockatryffelpaj och kaffecheesecake? Boken är också vackert illustrerad med riktigt snygga kaffebilder som är lika trendiga som lattekulturen i sig.

Betyget naggas dock i kanten av genomgående lite väl generaliserande utsagor som till exempel: "Små koppar kaffe ger bränsle åt italienarna. Det verkar passar deras fart och sinnelag; till och med de puttrande vesporna verkar gå på espresso." Där ser man! Småsaker som slarvfel/korrfel (böner istället för bönor, klassiska istället för klassisk, cheescake istället för cheesecake) och ett antal satsradningar gör att helhetsintrycket inte blir helt gediget.

Nätet svämmar över av information om kaffe och kaffets historia. Om det bara är kunskapen man är ute efter kan man lika gärna hitta det online som att läsa den här boken. Framför allt om man vill kunna jämföra fakta. Om man däremot känner för att trivselbläddra lite i en snygg bok samtidigt som man uppdaterar sitt kaffekunnande fungerar Kaffe alldeles utmärkt.

Nu är jag i alla fall upplyst. Det känns tryggt att äntligen ha förstått skillnaden mellan latte och café au lait som jag har funderat lite sporadiskt över ända sedan latten ersatte café au lait på svenska caféer. Latte är gjort på espresso – café au lait på bryggkaffe. Svårare än så var det inte. Tack för kaffet.

Mia Öhrn "Stockholms sommarkaféer"

Åsa Pettersson — Thu, 15 Jul 2004 23:00:00 +0000

Livet i stan så här på sommaren är ganska trivsamt. Jag träffar mina kompisar så fort vi lyckas ha ledig tid samtidigt och naturligtvis fikar vi i timtal. Det verkar även som författaren till denna bok har detta som huvudsysselsättning och jag kan inte annat än avundas henne alla de gratis fikastunder hon har kunnat legitimera med att hon jobbar.

Det första jag gjorde när jag fick denna bok i min hand var att kolla om mina favorithäng fanns med. Det gjorde de inte och jag kunde andas ut. För är det något som jag inte vill dela med mig av så är det de där softa ställena där man kan hänga i mjukisbyxor och dricka gott kaffe. Var skulle jag ta vägen om dessa helt plötsligt blev många andra människors favoritställen, också?

Ja, jag vet att jag inte är speciellt medmänsklig när det kommer till gott kaffe men alla har vi väl våra begränsningar. Det som dock stör mig är att de kaféer som listats i denna bok är barnvagnshäng. Antar dock att det har med intresset och inriktningen hos den som skrivit boken att göra och att jag därmed är fel målgrupp.

Visst är det toppen med en bok där trevliga ställen recenseras för människor som turistar i Stockholmsområdet, för det är dessa som måste ses som målgrupp för denna skrift. Den är informativ och förklarar både på svenska och på engelska vad man kan förvänta sig av stället och hur man tar sig dit. Det är också främst kaféer som kan ses som utflyktsplatser som listas.

Det visade sig att det faktiskt var rätt få kaféer i boken som jag hade besökt och det fick mig än mer övertygad om att jag och författaren verkligen skiljde oss i fråga om kafésmak. Men så här någon vecka efter genomläsningarna så börjar jag så smått ompröva mitt sura omdöme.

Det är en bok för turister, barnfamiljer och framförallt för folk med barnvagn. Det genomgående för nästan alla kaféer är att de sitter ihop med schysta promenadstråk. Det är inga stamhak som listas utan det är ställen som man med gott resultat kan besöka några gånger om man ser till att undvika söndagsförmiddagar och högsommar då man riskerar att bli nedtrampad.

Har den senaste tiden besökt flera av de listade kaféerna och upptäckt delar av denna stad som jag sällan besöker annars. Eftersom det regnat så trevligt hela denna sommar har det inte varit speciellt trångt på dessa ställen och jag har ätit goda bullar på flera nya platser där barn har lyst med sin frånvaro.

Hugh Johnson "Toscana - ett vinlandskap"

Stina Kållberg — Wed, 04 Apr 2001 23:00:00 +0000

Vinlandskapet Toscana verkar vara en fantastisk plats. Det är soligt och varmt, där finns olivlundar, böljande skogar och mjuka kullar. Grusvägarna slingrar sig fram genom grönskan. Ibland blir det lite för torrt, då bryts det frodiga gröna av med tusentals gulbruna nyanser. Det är sagolikt vackert.

Andy Katz har tagit bilderna som följer texten, det är genom hans lins jag får den varma känslan i huden och doften av sol i näsan. Kombinationen av vackra lagom stora bilder och ganska lite text gör Toscana – ett vinlandskap till en ytterst behaglig bok. Den historiska genomgången av vinproduktionen i Toscana och dess olika regioner är precis lagom djup, den skrapar på ytan, försänker sig lite men kommer sen snabbt upp innan den blir för tung. Det behagliga rabblandet av årtal, siffror och olika sorters druvor är som balsam i mitt sinne, jag kommer inte riktigt ihåg vad det är jag läser, jag glömmer nästan raden jag just läst så snart jag börjar på en ny. Texten känns som en avlägsen berättarröst. Jag slumrar till i min fåtölj innanför fönstret, solen lyser in och det blir varmt.

Jag får veta att den huvudsakliga, ursprungliga druvan Sangiovese finns i en uppsjö olika mutationer idag, jag får veta att det ursprungliga Chianti nog var tämligen otäckt att dricka. – Jag har aldrig gillat Chianti, tänker jag slött och dåsar till igen. Filosofen Montaigne, hävdade att Trebbianovinet, Trebbisan, som han kallade det, var gott i Lucca (starkt moget och på intet sätt klent) men i Florens var det sött och berusande och gav honom migrän. Stackars karl tänker jag, jag vill inte dricka Trebbianovin.

Oavsett vilka egna associationer man får till den här boken så är den vacker, formatet fungerar så väl med innehållet. De frikostigt stora sidorna med mycket luft är så sköna att se på. Papperet är tjock och fint och vänder sig nästan av sig självt, man behöver bara tänka att sidan ska bytas så gör den det med en lätt rörelse av handen.

För mig är det här en fantastisk bok just därför att den låter mig somna till utan skuldkänslor. Den framkallar märkliga drömmar om en bastklädd fiasco (flaska), några gamla dricksglas, en bit torrt hembakat bröd och en handfull söta druvor när jag sitter nedsjunken i min fåtölj. Den är rekreerande, jag är hel och utvilad när jag vaknar till igen och väldigt behaglig till mods.

dagensbok.com » Dryck

Richard Man "Alkoholfritt till maten"

Similar Posts:

Richard Tellström "Hunger och törst"

Similar Posts:

Fern Green "Gröna smoothies"

Similar Posts:

Lars Torstenson "Vintillverkningens ABC"

Similar Posts:

Kenth Olsson "Absolut story"

Similar Posts:

Hattie Ellis "Kaffe - upptäck, utforska, avnjut"

Similar Posts:

Mia Öhrn "Stockholms sommarkaféer"

Similar Posts:

Hugh Johnson "Toscana - ett vinlandskap"

Similar Posts: