Vi gillar henne rätt mycket. Hon ger en tjurig mening åt förorten. Eller hon skriver en sorts dikter. (Samma sak.) Enkla brunaktiga dikter som man tycker mycket om. Två, tre bokstäver. Så vackert skriver Joar Tiberg om nötskrikan. Så vackert skriver han om många fåglar; kråkan, nötväckan, talgoxen, kungsfågeln… Tiberg utforskar sitt förhållande till fåglar. […][...]

Vad kan passa bättre så här i semester- och midsommartid än en utflykt till naturen? Vare sig du vill hitta en ny plats att besöka eller vill lära dig mer om det område du brukar besöka så passar den här boken perfekt. Dessutom går 10 kr per såld bok till Naturskyddsföreningens arbete för att rädda […][...]

Det är lite dubbelt, att fundera över en egen liten trädgård och så ramla in i Marie och Gustav Mandelmanns tjusiga Självhushållning på Djupadal. Det här är ju ingen trädgårdsbok egentligen. Djupadal är en hel, ekologiskt driven gård, sextio hektar med odlingar av olika slag, med fruktträd, grönsaker, åkrar, enorma växthus, kor, grisar, höns, ankor, […][...]

I en dokumentär som SVT visat som K-special pratar Stefan Sundström om utanförskap. Om inte de flesta människor faktiskt känner sig utanför: ”Så då är frågan vad som är innanför egentligen. Är det Reinfeldt? Då kan man ju lika gärna vara utanför på nåt sätt.” När så Sundström gör en trädgårdsbok, eller vad man nu […][...]

Det här är en fantastisk bok. Vi möter det bästa i en svensk barnbokstradition där man tar barn på allvar och vrider och vänder på psykologiska grundord som ensam, dum och obetydlig. Men vi möter också en inriktning på språket, man går på upptäcksfärd bland ord. Första bokens – detta är den andra – diskussion […][...]

Är det bra att vara konstig? Är det trist att vara normal? Och är inte alla ganska konstiga egentligen? Det är ju knappast frågor med en åldergräns. Önskan att på en gång sticka ut och att vara som alla andra följer nog de flesta av oss hela livet. I Konstiga djur har författaren Lotta Olsson […][...]

Det finns två stora problem med Äta djur. Det första är att Jonathan Safran Foer inte äter djur, det andra är att vi läsare gör det. Mot slutet av boken gör Safran Foer en vettig uppdelning mellan dem som fokuserar på djurens rättigheter och dem som fokuserar på djurens välmående. I den första gruppen tycker […][...]

”En elefant glömmer aldrig” trumpetar Överste Hathi stolt i Djungelboken. Eller ja, den disneyfierade filmen baserad på Kiplings kolonialismromantik. Det kan sägas så enkelt: människan uppfann vildmarken. På naturhistoriska muséet i Göteborg sitter Mattias Hagberg framför elefanten. Det är en uppstoppad elefant som anses vara ett mästerverk; skjuten av David Sjölander i Afrika 1948 och […][...]

Jämförelser, hierarkier och kontrollbehov. Tämjande, avlande, styrande, romantiserande och fruktan. Sätten att relatera till djur har varierat, men hur vi ser på djuren har minst lika mycket med hur vi ser på oss själva som människor att göra. ”Att på detta sätt se på andra individer och förhålla sig till dem utifrån egna referensramar är […][...]

Jared Diamond är naturvetaren som har skrivit en av de mest briljanta, lågmält ambitiösa historieskildringarna jag vet – Vete, vapen och virus med den fantastiska underrubriken ”En kort sammanfattning av mänsklighetens historia under de senaste 13 000 åren”. När mikrohistoria, biografier och liknande är trenden gör Diamond helt om och försöker greppa fascinerande helheter och […][...]