När jag var sjutton hittade jag en bok i pappas bokhylla som hette Den västerländska kanon och var skriven av en amerikansk litteraturprofessor som hette Harold Bloom. Boken hade en gubbe i peruk på omslaget, djupt nedsjunken i en söndertummad bok. Hans blick var sådär koncentrerad som bara någon som är riktigt fångad kan vara […][...]

För några år sedan kom Umberto Ecos Om skönhet, en månghundrasidig genomgång av skönhetens historia från antikens till våra dagar. Säkert en angenäm bok, men nu följs den upp av ett ämne som ju är minst dubbelt så spännande: fulhet. Tre saker kan konstateras om fulhet. Dels att den är tids- och kulturbunden och står […][...]

”Kan man fortsätta att älska ett land som man inte längre känner igen?” I Länkar, Nuruddin Farahs fjärde roman på svenska, återvänder huvudpersonen Jeebleh till sitt hemland Somalia. Precis som Farah själv har Jeebleh levt länge i exil och under den tiden har hans mor dött. Han bäste vän Bile har tillbringat sjutton år i […][...]

Det är alltid svårt – i teorin omöjligt – att sätta betyg på böcker och läsupplevelser. Ska vi sen börja prata kalkonvärde, ja, då blir det ju näst intill meningslöst. Lee Raintrees Dallas, baserad på såpasuccén med samma namn, är den sämsta skit jag någonsin läst. Alla kategorier. Den är illa skriven, illa översatt och […][...]

I Den gudomliga komedin placerar Dante tre personer längst ner i helvetet: Judas, som förrådde Jesus, och Brutus och Cassius, som förrådde Julius Caesar. Nu är det ju inte säkert att han menade något med just den där fördelningen – 2-1 till Caesar – men i vilket fall som helst talar det sitt tydliga språk. […][...]

En bok om herrgårdsspöken låter intressant. Man tänker sig den klassiska kusligheten uppblandad med mer undersökande delar som granskar rimlighet och trovärdighet, som grundligt utreder bakgrunden till vissa spökhistorier medan andra kanske inte låter sig förklaras och lämnar det där härliga mystiska skimret efter sig. Och enligt inledningen är detta Peter Ullgrens uppdrag, han ska […][...]

I Dante Alighieris helvetesmodell innehas som bekant den nedersta kretsen av förrädarna. Brutus, Cassius och Judas – för evigt ingjutna i isblock för sina svek mot stat och religion. Om Dante skulle skrivit om sin komedi mot slutet av tjugonde århundradet, vilka skulle då få parkettplats i Infernot? Jag sätter mina slantar på Hitler, Mao […][...]

Witold Gombrowicz Dagboken är en av världens bästa böcker. Kanske den allra bästa nittonhundratalsboken. Jag brukar visserligen säga att Prousts På spaning efter den tid som flytt är den bästa, men frågan är om inte Proust – i sin snobbiga lilla sportbil, med chauffören Agostinelli vid sin sida – får nöja sig med en god […][...]

Tag samtidens hetaste frågor: Moral, djurrätt, prostitution, feminismÂ… Blanda med klassiska problem: Lärarrollen kontra eleven, åldringens åtrå till ungdom. Krydda med sex, våld, våldtäkt, och en gammal akademisk stofil som berättare. Strö över klassiker citat från Dante, Byron och Coleridge. Ställ på en spis av den stilrenaste sparsmakade prosa, extremelegant och intellektuell, ett steg fram […][...]

1. Det finns de som, mig veterligt på fullt allvar, hävdar att det inte finns något slags litterär kvalitet över huvud taget. Enligt dessa är alla böcker lika bra eller dåliga. Om jag hävdar, vilket jag knappast är ensam om, att Miguel de Cervantes roman Don Quijote är bättre än till exempel Liza Marklunds eller […][...]