I maj 2015 får den ungerske författaren Péter Esterházy veta att han har cancer i bukspottkörteln som även har spridit sig till levern. Drygt ett år senare är han död. Bukspottkörteldagbok sätter punkt för ett säreget författarskap som sträcker sig över mer än 40 år. Den som läst Péter Esterházy tidigare känner igen den fragmentariska […][...]

Enklaste sättet att hitta en bra stil: Först fundera på vad man vill säga. Sedan säger man det helt enkelt och om det då känns för enkelt kan det bero på två saker. För det första, språket är inte tillräckligt laddat med sitt innehåll. Eller också är tanken så enkel att den inte intresserar en […][...]

Josefins mamma har ont i magen, och inuti Josefin kan det inte sluta regna. Det visar sig att magontet är cancer; mamman försvinner in på sjukhus och pappan in i sig själv. Hemma har Josefin och hennes syskon olika sätt att hantera det hela, alla mer eller mindre destruktivt. För att väcka hon som drömmer […][...]

Det gör ont redan från början. Ett besked om dödlig cancer, om utmätt tid. En sårig relation till dottern, vars far Masood dött för inte så länge sedan. Ett under lång tid uppbyggt raseri men samtidigt tvekan – hur kunde det bli så fel? Hur kunde flykten till tryggheten, till detta vackra land leda till […][...]

Egentligen skulle det ha blivit en bok om att åldras. Annika Lantz, en av våra kvickaste och mest välformulerade röster, hade allting klart med förlaget. Men så slog bomben ner i form av cancer och boken fick ett annat innehåll. Vad ska en flicka göra? Ja att sätta sig ned och skriva kan vara en […][...]

Miss Queenies osannolika kärlekssång är inte en fortsättning på Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd men berättelserna överlappar varandra. Miss Queenie är den kvinna som inspirerade Harold Fry till att ge sig ut på sin långa fotvandring. Ibland kan jag, som inte läst Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd, sakna någon bakgrundsinformation eller ledtråd till […][...]

För ett tag sen gjorde vi en temasida här på dagensbok.com om de genrer som brukar betecknas som autofiktiva, Att skriva liv. Självbiografiska romaner, självbiografier, biografier, fiktiva biografier och allt vad det är – ofta med luddiga gränser sinsemellan. Anne B Ragdes nya, Jag har ett täcke i tusen färger, får väl räknas till denna […][...]

De gick till husläkaren och fick beskedet att samtliga värden var utmärkta. Med andra ord som vanligt. De var friska, hade tiden för sig, skulle hinna åtskilligt innan… Anna och Jan trodde inte att de kunde bli gamla eller sjuka. De trodde att framgång var en garanti för en god hälsa och ett gott liv. […][...]

Det var en vacker aprildag och den fyrtioåriga Mia ”Rabbit” Hayes – Molly och Jack Hayes älskade dotter, Grace och Daveys syster, tolvåriga Juliets mamma, Marjorie Shaws bästa vän och Johnny Fayes stora kärlek i livet – var på väg till ett hospice för att dö. Det är inget snack om saken. Både i titel […][...]

Vi älskade mockadrycken i väntrummet på Memorial Sloan-Ketterings öppenvårdsmottagning. Kaffet är inget vidare, och den varma chokladdrycken är ännu sämre. Men mamma och jag upptäckte att om man trycker på knappen för »mocka« får man ett exempel på hur två inte särskilt goda saker kan förenas till någonting riktigt välsmakande. Grahamskexen är inte heller så […][...]