Innan du läser den här recensionen: gå och leta fram Leonard Cohens ”Hallelujah” i musiksamlingen. (Du har den säkert någonstans; gärna John Cales version, men vilken som helst utom Jöbacks duger nog.) Tillbaka? Bra. Och nu kanske du vill veta vad Cohen har med Lispector att göra, så det får jag försöka förklara. Vi har […][...]

Språket i Budapest rinner som vatten mellan raderna och sidorna; meningarna böjer sig och vindlar förbi interpunktion och kommatering. Allting handlar om bokstäver och ord, om ljud. Om att låta sig intas av ett främmande tungomål. ”Det borde vara förbjudet att håna den som vågar sig på att använda ett främmande språk”, säger romanens huvudperson […][...]

En revolution är på gång i Latinamerika. Inte en revolution av det klassiska slaget (stormningar av vinterpalats och liknande), utan en revolutionerande omvandling underifrån. Av människor – och för människor. När det här skrivs har Evo Morales just vunnit en storseger i valet i Bolivia – understödd av en bred folklig kampanj bland ursprungsfolk i […][...]

Demokratin har långsamt urholkats allt mer. Globalisering i kombination med en politikerkår som tappat kontakten med medborgarna, och medborgare som reduceras enbart till väljare. Allt bäddar det för att det demokrati egentligen betyder – folkstyre – ofta inte synes mycket mer än en vacker dröm. Så hur går vi då till väga för att åter […][...]

”Globalisering”, detta ack så omtvistade begrepp. Många hyllar det, andra är mer kritiska. I den allmänna debatten har den senare ofta kommit att avtecknas som en ”antiglobaliserings”-rörelse. Men i verkligheten är den rörelsen (om man över huvud taget kan tala om en rörelse) långt ifrån motståndare till globalisering. I den här boken, med undertiteln ”Is […][...]

För omkring ett år sedan hände något omvälvande i Brasilien; Lula, Luiz Ignacio da Silva, valdes till landets president. Det var första gången som PT, Partido dos Trabalhadores, arbetarpartiet, kom till makten på den nivån. Det var första gången som Brasilien fick en gammal metallarbetare till ledare. Men PT har på många håll haft makt […][...]

När Luiz Inácio da Silva, eller ”Lula” (”Bläckfisken”) som han har kommit att kallas, blev vald till president i Brasilien var det något stort som hände; för första gången valdes en gammal arbetare till posten som president i det land som har världens största klassklyftor. Inte så konstigt då att förhoppningarna och förväntningarna på Lula […][...]

Otaliga är de fotbollslegender som passerar genom Ekelunds skildring av den brasilianska sambafotbollen: Garrincha – som av Rioförfattaren Cládio Aragão liknas vid ”en Dionysos, den rena galenskapen som Rimbaud den franske poeten, den romantiske poeten som dog tidigt”. Eller den mindre hyllade lagkaptenen Dunga, som under mästerskapen i USA 1994 av författaren Luis Fernando […][...]