Det är passande att Göran Greider skriver om Dan Andersson. Greider bär på samma slags tillhörande utanförskap som Andersson. Som han själv säger i boken, ser han sin egen klassresa i Dan Anderssons liv, precis som så många andra i folkhemssverige identifierat sig med Anderssons kluvenhet: en fot starkt förankrad i den fattiga Finnmarken och […][...]

Watch you bleed är inte bara en historia om ett bands väg mot framgång och herravälde i rockvärlden, utan också om dess destruktivitet, och framförallt om en enskild persons totala galenskap. Många är historierna om Bill Bailey eller W Axl Rose, som han är mer känd som, och i Davis bok ges exempel på hans […][...]

Slayer är inget för de svaga. Upp och nedvända kors, verser om Satan och mer blod än på ditt närmsta slakteri. Ja, dessa herrar med den bittra uppsynen har för alltid gjort sitt avtryck inom den tyngre och framförallt mörkare hårdrocken. 1986 gav de ut den numera klassiska "Reign in blood" och sedan dess har […][...]

Noice var mina första stora idoler och Kim Wilde och Victoria Principal mina första stora kärlekar. Inget dåligt liv för en liten skånepåg. Jag och klasskompisen Robert lyssnade sönder "Bedårande barn av sin tid" och "Det ljuva livet" och sågade ut svartvita Fender Stratocasters för att kunna rocka ännu hårdare hemma i pojkrummen. Noice var […][...]

Någon har beskrivit övergrepp som att plötsligt bli dumpad mitt i en labyrint. Alla idiotiska vägval efter det är på samma gång ditt eget ansvar och ett resultat av den plats i labyrinten du haft att utgå ifrån. Ulrika Olsons plats i labyrinten hör till de värsta man över huvud taget kan föreställa sig. Sexuellt […][...]

Att skildra eller analysera, det är frågan. Hur skriver man en bra författarbiografi? Ska den visa personen bakom texten snarare än texten i sig? Ska biografiförfattaren tillåta sig att tycka och känna och vara delaktig? Eller tvärtom, ska biografin vara en akademisk verk-biografi, en bok där författaren klart och glasklart håller sig till verkregistret, objektivt […][...]

Jag kollade snabbt in på Akademibokhandeln på Odenplan i Stockholm för att se om jag kunde hitta något intressant att läsa, men visste inte riktigt vad jag var sugen på. Jag hade lite bråttom eftersom jag skulle till skolan, och skulle just ta mig själv i kragen och gå, då jag fick syn på en […][...]

Norges första kvinnliga partiledare, forskare i socialpsykologi, skapare av (eller kanske snarare ”identifierare av”) de fem härskarteknikerna som de senaste trettio åren har avslöjat hur män tar sig utrymme och makt på kvinnors bekostnad. Dessutom en outtröttlig föreläsare och fredsaktivist, en stor inspirationskälla och det närmaste vi i norden har i form av senmodern feministisk […][...]

Levnadslusten försvinner samtidigt som lutan går sönder. Året är 1958 i Iran och herr Nasser Ali bäddar ner sig i sängen. Där väntar han på att dö, fast besluten. Att någon i familjen ber för honom eller att frun bjuder på kyckling med plommon hjälper inte. Har man bestämt sig, så. "Jag känner inte längre […][...]

Någonting finns där. I tystnaden, i det de inte pratar om. Vad som hände efter den 13 mars 1945, när ryssarnas ”befriade” byn och det som varit Tyskland, hemma, blev Polen. Min far blöder historia kallade Art Spiegelman första delen av sin grafiska roman om faderns upplevelser i nazisternas koncentrationsläger. Också Jens Orbacks mamma Katja […][...]